 |
| Platenskolans lag 1969: Fr v ledaren Lennart Ekdahl, Uffe Jönsson, Anders Nilsson, Michael Landqvist, Kent Levin, Göran Blom, Jan-Erik Hagelin, Lars-Gunnar Karlsson och läraren Olle Nilsson. Knästående fr v: Anders Kolmgren, Tommy Salomonsson, Per Axén, Hasse Tevell, Sven-Inge "Glu" Andersson. |
Motala
och Vadstena kan sällan samarbeta men när
Platenskolans lag gick till semifinal i Kronprinsens pokal 1969 gick det bra.
Centrallinjen i laget utgjordes av tre Wasaspelare, mv Lars-Gunnar Karlsson,
mittbacken Uffe Jönsson och centern Anders ”Putte” Nilsson. Den senare spelade
på topp tillsammans med Anders Kolmgren (Starka). Två tekniska avslutare med
ett väl utvecklat målsinne. Distansskott var inte deras specialitet utan de
levde högt på det lätta, snabba steget och rundade gärna målisen innan de
retfullt enkelt rullade in bollen. Putte gick längst och spelade allsvenskt
något år i Derby innan han gick till MAIF. Min klasskamrat Anders Kolmgren var
en stor talang men lämnade aldrig Starka trots att han redan vid 16 års ålder
hade anbud från Örebro. Han gjorde en juniorlandskamp, en träningsmatch mot
Hammarby.
Först några ord om Kronprinsens pokal för er som är
unga. Det var en riksomfattande skolturnering för gymnasieskolor med prins
Bertil som högste beskyddare. Dagens Nyheter var huvudsponsor och gav turneringen
ganska mycket utrymme i spalterna. Jag gjorde lumpen på KA 1 i Vaxholm andra
halvan av 1969 och följde laget genom att läsa DN.
Lars-Gunnar var en lugn och placeringssäker målvakt
som några år senare ådrog sig Gösta Löfgrens intresse när Motalaikonen tränade
IFK Norrköping, men det blev aldrig någon övergång. Uffe Jönsson var den naturliga
ledaren; lång och kraftig och försedd med en borstig mustasch när de övriga på
sin höjd hade fjun på hakan. Uffe är ett levande uppslagsverk om
östgötaidrotten och han har hjälpt mig med researchen inför denna artikel.
Stommen i laget utgjordes annars av MAIF med Göran
Blom, Kent Levin, Perta Axén, Micke Landqvist och Tommy Salomonsson. Den senare
var en komplett mittfältare, eller ytterhalv som man sa på den tiden.
Tvåvägsspelare skulle man kalla honom med dagens terminologi. En annan
intressant spelare var yttern Hasse Tevell (Fornåsa) som hade fart under fötterna.
Jag var förvånad över att Göran Blom platsade. Göran
och jag bodde i samma hus och han var inte den som dominerade när vi som
riktigt unga spelade på baksidan av Storgatan 21. Men Göran var ambitiös och
tränade upp fysik och snabbhet och spelade många år i MAIF. Man behöver inte
vara en bolltrollare för att platsa i div III. Göran var inte den som var ute
och slarvade på nätterna som vissa andra.
Flera av spelarna var mina kompisar eller
klasskamrater och Vadstenakillarna lärde jag känna när jag började skriva sport
för Östgöta-Bladet 1967. Jag har många gånger funderat över vad som hänt om man
sammanfört skollaget i en förening i det ordinarie seriesystemet men den frågan
får aldrig något svar.
Uffes uppfattning är laget höll god div III-klass. Ganska
realistiskt med tanke på spelarnas ordinarie klubbadresser och var de sedan
hamnade.
Vad
minns då Uffe Jönsson av säsongen 1969? Han får berätta själv:
”Bifogat kort är taget 1969, efter
vår seger mot Schartau- gymnasiet från Stockholm, med bland annat Lill-Pröjsarn
Nilsson. Det var finalen i Östra regionen. Denna match är ett minne som alltid
kommer att finnas kvar. Platen hade friluftsdag och nästan hela skolan var på Idrottsparken,
med en fantastisk stämning som följd. Jag blev också intervjuad av Nisse
Hilding i lokalradion eftersom jag var lagkapten. Vi spelade sedan semifinal,
för hela Sverige, i Luleå där vi fick stryk. I Luleå fanns Kjell Uppling,
juniorlandslagsman och senare i GAIS. På vägen dit slog vi lag från Linköping,
Norrköping, Örebro och Stockholmslaget Kärrtorp. Det var onekligen en rolig och
händelserik säsong”.
Lagbilden visar i stort det
ordinarie laget men Sven-Inge ”Glu” Andersson spelade endast då och då. Andra
som förekom sporadiskt var Kenneth Widell (MAIF), Kenke Gustavsson (Starka) och
Tönu Saartok (MAIF).
Underskattade
ni Luleå?
”Jag tror inte vi underskattade
Luleå men det var en lång resa med både tåg och flyg och på den tiden var det inte så noga med
förberedelserna. För övrigt min första flygresa,"
En intressant detalj var att
Platenskolans mångårige gymnastikdirektör Olle Nilsson egentligen inte hade
något med laguttagning och taktik att göra, Han var nöjd med att figurera i
utkanten och påminde gärna spelarna om att HALIM vann hela turneringen någon
gång på 50-talet. Under vissa matcher fungerade också Torbjörn ”Bullen” Odöö
som ledare.
Åren går men kärleken till
fotbollen består.
IK
Wasa finns inte längre utan slogs senare samman med VGIF.
Kommentarer
Skicka en kommentar