Fortsätt till huvudinnehåll

Folkfest när bron invigdes



Kungen anländer till Stadsparken. Landshövdingen t v.

 
Världens mest efterlängtade bro är invigd. Statschefen förrättade invigningen efter att ha åkt veteranbil från Skänninge till Motala. Statschefen verkade vara på bra humör och höll reda på den östgötska geografin. Ingen näsvis reporter ställde frågor om prinsessan Madeleines graviditet.

Kungen följdes av den vanliga uppvaktningen av landshövding, kommunalråd, statsråd, generaldirektörer och annat löst folk som ville sola sig i den furstliga glansen. Jag som genomlidit många liknande tillställningar saknade förstås Björn Eriksson. Nja, det sista var nog en överdrift. Tävlingen om vem som kan skrika högst utan mikrofon har han redan vunnit.

Huvudsaken är att bron går att åka på och fyller sitt syfte, d v s avlastar trafiken i innerstan. Orkar inte räkna upp alla gatorna för jag blir bara beskylld att tänka på dem som bor på Storgatan. (Jo, 21:an var min adress en gång i tiden). Att avgiftsfrågan ännu inte är löst är ingen merit för inblandade myndigheter.

Johan Ram och Jan-Ove Boll på Motormuséet fick förtjänsttecken av kungen för att ha kört veteranbilarna från Skänninge. Det var Jan-Ove som körde kungen i en Silver Shadow. Han ställde initierade frågor om bilen, berättade Jan-Ove.
 
Corren/MVT gav ut en brobilaga igår. Den var som sig bör positiv och framtidsoptimistisk. Till och med bromotståndaren, advokaten Göran Orrenius, är glad idag om man ska tro tidningstexten. Historien påminner om bygget av Mjölbys stora infrastrukturprojekt, Resecentrum, för tio år sedan. Den fick mycket kritik under projekterings- och byggnadstiden men när bygget väl var klart var alla positiva. Vi östgötar är nog sådana. Inte stormande entusiastiska utan lite konservativa och skeptiska till nymodigheter.

Jag hann också med ett besök i den villa som ligger närmast bron på den norra sidan men avstår tills vidare att uttala mig om bullernivån. Ägaren Pernilla Fredriksson intervjuas i Östnytt i kväll 19:15.
Bullerproblem? Framtiden får ge svar på den frågan.
 
Bron är onekligen häftig och vägen till Mjölby en positiv upplevelse. Kommunalråden Camilla Egberth, Motala och Cecilia Vilhelmsson, Mjölby, har goda skäl för den framtidsoptimism som demonstrerades i den gemensamma debattartikeln i Corren idag.

Till sist några ord om festligheterna i Stadsparken. Uffe Holmertz ledde arrangemanget på ett avspänt och ledigt sätt. Han var verkligen rätt man på rätt plats. Motalabo i alla år förutom ett antal år i Vadstena på 70-talet. Om det fanns möjligheter att välja en lokal kung får den mångsidige Uffe min röst. Nästa Märklintåg jag köper får han inviga.

Det är inte utan att man som Mjölbybo är lite avundsjuk idag. Här saknas för närvarande något gemensamt att glädjas kring. Det handlar mest om dålig kommunal ekonomi, skattehöjningar och en vårdcentral som gjorde dålig reklam för sig i ett rikstäckande TV-program. Fast vår golfbana är bättre än Motalas. 

Mörtviken och alla fritidsbåtar sedd från bron.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och