Fortsätt till huvudinnehåll

A lame duck



Vadstena må vara en idyll med slott, klosterkyrka, strandpromenad och massor av turister men politiken är lika brutal som på riksplanet. Med risk för att strö salt i såren kan jag inte låta bli att kommentera Jan Sundströms(M) avhopp från posten som kommunstyrelsens ordförande efter bara tre år.

När han intervjuas anger han tre skäl till att han lämnar sin post. 1) Oenighet i det egna partiet. 2) Olydiga kamrater i alliansen. 3) En vresig opposition som inte ställde upp på breda lösningar. Ursäkta men när blev det oppositionens främsta uppgift att hålla kommunalrådet på gott humör?

Jan Sundströms start som kommunstyrelsens ordförande blev inte bra. Han fick mothugg av den egna gruppen när han vid första fullmäktigemötet föreslog att centerns, folkpartiets och kristdemokraternas gruppledare skulle få titeln vice kommunalråd. Partikamraterna såg till att sänka hans förslag. Han hade tydligen glömt att förankra förslaget i sitt eget parti.

Det såg jag som ett utslag av Sundströms relativa orutin. Men tre år senare var det dags igen. Han gick då fram med ett förslag om vindkraftsetablering norr om Tåkern som röstades ner med siffrorna 18-8  (sex ledamöter avstod). Att gå till fullmäktige med ett så bräckligt underlag verkar konstigt. Det måste höra till politikens grunder att skaffa sig en majoritet för sitt förslag annars avstår man. Jag har under de 30 år jag följt lokalpolitiken i fyra Östgötakommuner aldrig varit med om att ett ks-förslag fått stryk med tio bollar.

Sundström avser att sitta mandatperioden ut.  Han blir under året som återstår vad amerikanernas brukar kalla a lame duck. I intervjun säger han också att han längtar efter att säga vad han verkligen tycker i vissa frågor. Jaha, och vem lyssnar på en privatperson?

Vet inte vem som kommer efter Sundström. Men jag minns att Daniel Nord hade höga ambitioner under Mjölbytiden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom