Fortsätt till huvudinnehåll

Bostäder som handelsvara


Jag skriver som kvällstidningarna brukar skriva. Den här bilden har inget samband med texten.


En god och rymlig bostad med utrymmen för samvaro och en privat sfär står högt på dagordningen för en svensk. Gärna i ett hus med egen täppa. Inredningstipsen haglar i pressen och någonstans i bakhuvudet finns drömmen att också göra en bra affär. Att sälja sin villa efter 20-25 års ägande är väl enda chansen att skapa en förmögenhet för en svensk med normala inkomster.

På 60- och 70-talen diskuterades bilar i sällskapslivet i alla fall om karlarna var i majoritet. Olika märkens prestanda jämfördes, andrahandsvärdet var viktigt och fördelar respektive nackdelar mellan nytt och begagnat penetrerades. Opel var en rostburk medan Volvo var pålitlig men tråkig. Alla hade en åsikt. I dagens sällskapsliv spelar bostadsmarknaden samma roll. Bästa att passa på medan räntan är låg och var köper jag virke till altanbygget.

En nyckelroll i detta ekonomiska spel har fastighetsmäklarna. Under en period gjorde jag enkäter med fastighetsmäklare om hur marknaden ser ut, vart priserna är på väg och vad som efterfrågas mest. Jag påstår inte att de ljög men materialet framställdes naturligtvis så att det direkt eller indirekt gynnade deras egna affärer. Jag önskade att det fanns någon neutral instans som kunde redovisa siffrorna rakt upp och ner så att det fanns möjlighet för läsarna att dra egna slutsatser.

Kom att tänka på detta när jag läste gårdagens artikel i Corren att det är färre bostäder till försäljning i Linköping numera. Under årets två första veckor fanns 58 villor ute till försäljning. 2012 var motsvarande siffra 68 och 2001 105. En nedåtgående trend. Tidningen ringer ett antal mäklare som får ge sin syn på bostadsmarknaden. Slutsatsen är att det saknas hyreslägenheter för att starta en kedja av nödvändiga ägarbyten. Bomarknaden i Linköping lider kanske inte av förstoppning men av trög mage. Självklart vill mäklarna ha fler affärer att förmedla för det är provisionerna de lever på.

Det är mycket möjligt att deras analys är korrekt, det har jag inte möjlighet att bedöma, men jag vänder mig emot att en enda part ska framstå som marknadens främsta uttolkare. För en sak ska ni ha klart för er. Mäklarna är ingen neutral part utan sätter sina egna intressen främst och provisionen ska naturligtvis vara väl tilltagen. Inbilla er inget annat.

Inte den här heller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom