Fortsätt till huvudinnehåll

Minnen är bedrägliga






Man kan inte lita helt och fullt på 40-åriga minnen. Den slutsatsen drar jag efter att ha skrivit om Thomas Törnqvists karriär i MAIF, VGIF och Örebro SK. Skandalmatchen mellan ÖSK och IFK Göteborg den 25 oktober 1970 får en framträdande plats där Törna började på bänken. Jag var en av tre medarbetare på Östgöta-Bladet på plats på Eyravallen. Jag missade t ex att ÖSK gjorde matchens enda mål nio minuter före slutet. Min minnesbild var att målet föll i början av andra halvlek.

I avsaknad av egna klipp från Östgöta-Bladet har jag läst på i två av de fotbollsböcker, Brunnhages och Strömbergs, som sammanfattade fotbollsåret 1970. Redan från början gjorde arrangörerna ett stort misstag som placerade de 500 Göteborgssupportrarna på kolstybbsbanan. Därifrån var det bara några steg in på planen och på en i förväg överenskommen signal invaderades planen när ÖSK gjorde 1-0.

Årsböckerna berättar om bråken i en raljerande ton trots att 16 personer greps och förhördes av polisen. Inte heller några bilder från slagfältet. Ingen uppföljande diskussion om fler vakter, stängsel eller andra säkerhetsåtgärder. Kravallerna sågs som en engångsföreteelse. Idag är det mer eller mindre standard med upplopp när Stockholmslagen gör upp på Friends eller Tele 2 Arena.

Fotbollsintresset var på topp den här tiden, ett år efter Ove Kindvalls bragdmatch i VM-kvalet mot Frankrike på Råsunda. Matchen i Örebro sågs av 13 886 åskådare. ÖSK kan nog vara glada om de får hälften så många åskådare när laget gör comeback i allsvenskan i vår.

En sak slår mig när jag läser i de 40 år gamla böckerna och det är bildkvaliteten. Massor av täta, svartvita bilder med action och energi. Inga puss-och-krambilder som är så vanliga idag.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...
Skicka en kommentar
Läs mer