Thomas
Törnqvist (-f 46) är en av de främsta talanger
Motalafotbollen fått fram. Törna hade allt för att lyckas på planen; bländande
teknik, målsinne och god speluppfattning. Tillslaget var hårt och precist. Han
var inte särskilt storvuxen men ett fysiskt praktexemplar som inte hade några
svårigheter att rycka förbi backarna i Borghamn och Hästholmen. Behöver jag
tillägga att han var duktig bandy- och hockeyspelare också. Ur minnet plockar
jag att han gjorde en juniorlandskamp i bandy. Hockeyledaren Lennart Fång i
Vadstena säger att han aldrig sett en större bolltalang.
Denne färghandlareson från Verkstan började med
pojk- och juniorfotboll i Zeros. Han var något ambivalent i sin inställning
till idrotten. Efter att ha gjort succédebut i div II- laget MAIF (näst högsta
serien på den tiden) som 16-åring föredrog han att skumpa runt på en kuse i
Solsäter vilket förbryllade de fotbollstokiga i stan. Och de var inte få.
Så
småningom flyttade han till Vadstena och spelade i VGIF och
spottade in mål i div V. Bland annat förde han upp VGIF till fyran efter en
minnesvärd seriefinal mot Väderstad hösten 1967.
Törna och bolltrollaren Rolf Offen Trygg
utvecklade ett speciellt förhållande på planen. De kunde gå och träta i 70
minuter utan att åstadkomma någonting till lagledaren Kalle Edvards förtret,
men exploderade med tre mål inom en kvart och matchen var vunnen. Jag försäkrar
att det var underhållning i alla former på Kungsvalla.
Björn
Tuvesson i Vadstena var en flitig besökare på Kungsvalla
och han berättar att Törna
uppträdde
alltid som en gentleman på plan. Han blev ofta nertacklad eller fälld, men
reste sig utan några kommentarer eller efterslängar och ägnade några sekunder
åt att borsta av byxorna. Han var mycket mån om att vara välkammad när lagen
sprang ut till match.
Det var i Vadstena jag gjorde hans bekantskap.
Till en början uppfattade jag som honom som en bullrande och självsäker typ men
ju mer jag lärde känna honom insåg jag att det var en blyg och snäll kille som
oroade sig mycket för saker och ting utanför planen. Men han var spontan och
snabb i repliken och hittade på fyndiga smeknamn. En mindre begåvad spelare i
reservlaget fick namnet Benny Guldfot.
Törna privat. |
Törna värvades av Örebro SK 1970 och tog omgående plats i startelvan. Jag kommer ihåg en reportageresa
jag gjorde till Örebro och följde en träning på Eyravallen. Orvar Bergmark hade
avgått som förbundskapten och tränade sitt kära Örebro och i laget fanns också
Thomas Nordahl. Orvar hade bara berömmande ord att säga om Törna. Debuten i ÖSK skedde 5 augusti 1970 i en bortamatch mot IFK Göteborg. Fram till och med 1975 gjorde han 74 allsvenska matcher och elva mål.
Efter träningen följde vi Törna hem. Jag hade en
bestämd uppfattning om hur reportaget skulle se ut och arrangerade en bild där
han låtsades laga mat. Han protesterade till en början och oroade sig för hur
reportaget skulle uppfattas ”hemma” i Vadstena. ”Vad ska Offen säga, han vet ju
att jag inte ens kan koka kaffe”. Han bekymrade sig alltid för vad Offen
tyckte. Kanske saknade han sin gamle trätobroder från Kungsvalla. Han berättade
också att styrelsemedlemmar gjorde oanmälda hembesök om kvällarna för att kolla
hur han skötte sig och jag replikerade att det trodde jag bara förekom i
italienska proffsklubbar.
25
oktober 1970 upplevde han och jag den mest
dramatiska fotbollsmatchen i våra liv. IFK Göteborg var på besök på Eyravallen
för säsongens sista match och vid förlust skulle 1969 års mästare åka ur
allsvenskan. Det gick rykten före matchen att Göteborgs anhängare skulle storma
planen om resultatet gick de blåvita emot. 13 886 på läktarna varav 500 Göteborgssupportrar hade placeras på kolstybbsbanorna på innerplan. Det var en minst sagt laddad stämning när domaren Sven Jonsson blåste till spel på söndagsmiddagen.
Och när Örebro tog ledningen i andra halvlek startade något som bara kan beskrivas som ett upplopp. Göteborgarna vällde in på planen, ryckte upp målstolparna och misshandlade de hemmafans som vågade sig ut planen. Vi var tre man från Östgöta-Bladet; undertecknad, Lennart Pettersson och Uffe Holmertz. Uffe rusade runt på planen och försökte ta bilder med en Rolleiflex.
Och när Örebro tog ledningen i andra halvlek startade något som bara kan beskrivas som ett upplopp. Göteborgarna vällde in på planen, ryckte upp målstolparna och misshandlade de hemmafans som vågade sig ut planen. Vi var tre man från Östgöta-Bladet; undertecknad, Lennart Pettersson och Uffe Holmertz. Uffe rusade runt på planen och försökte ta bilder med en Rolleiflex.
En granne på pressläktaren, en känd
handbollsprofil och journalist på Radio Örebro, blev alldeles exalterad när
kravallutrustad polis anlände och rensade planen med hjälp av en hund. ”Skjut
dom jävlarna, skjut dom jävlarna med kpist” skrek han så det dånade över
läktaren. Vi andra satt mest och gnuggade oss i ögonen och undrade om det var
film eller verklighet. Till slut vann Örebro och rubrikerna var svarta på
måndagen. 16 Göteborgare greps.
Törna
började på bänken och kom in när matchen var avgjord. Vi talade med honom efteråt
och han hade svårt att svara på hur han upplevt de makabra scenerna från
bänken. Han var väl lika chockad som alla andra.
Törna blev kvar i ÖSK till 1975 t
då han lade av i förtid på grund av en efterhängsen knäskada, detta gissel som
drabbar fotbollsspelare i alla generationer. Det ryktades att Åby Ericsson hade
planer på att testa honom i landslaget som offensiv mittfältare.
Någon
gång före 1975 korsades våra vägar igen. Jag var
försäljare på Luxor och på väg hem från Dalarna när jag stötte på Törna på en
vägrestaurang i Marieberg. Vi satt och pratade länge vilket resulterade i en
intervju som jag sålde till Motala Tidning. Han plågades av knäskadan och något
år senare tog han beslutet att lägga av. Kanske blev det någon korpmatch för
Mellringeklinikerna där han var anställd. Törna bor kvar i Örebro och i augusti
fyller han 68.
Törna spelade också 19 matcher för MAIF och gjorde elva mål. Stort tack till Uffe Jönsson i Vadstena för bildmaterialet.
Programbladet till tackmatchen mellan Örebro och Vadstena 1972. Då hade VGIF och Wasa gått samman och kallade sig VSK. Örebro hade landslagsmålvakten Sven-Gunnar Larsson och Thomas Nordahl i laget. |
Kommentarer
Skicka en kommentar