Fortsätt till huvudinnehåll

Boll sätter en trend





När affärsmannen Jan-Ove Boll köpte Motala Golfbana för åtta miljoner kr förra året väckte det uppseende i golfkretsar. Det är ingen hemlighet att Motala GK dragits med ekonomiska bekymmer i många år och Bolls initiativ förbättrade förutsättningarna radikalt för de närmaste åren. Förutom de åtta miljonerna skickade han med 500 000 kr till spelförbättrande åtgärder på banan (att få bort den branta backen på tian bland annat). Förhållandet mellan klubben och Bolls bolag regleras i ett 20-årigt arrendeavtal där klubben betalar cirka 250 000 kr om året.

När jag talade med Jan-Ove sa han att tyckte att den här lösningen var utmärkt och att den borde få efterföljare på andra håll i landet. ”Det finns åtskilliga golfintresserade gubbar som sitter på mycket pengar”.

Nu var det inte enbart ideella motiv bakom affären. Jan-Ove har sedan han sålt sin affärskedja engagerat sig i turistbranschen med motormuseum, hotell och restauranger i hamnen. En stad med turistambitioner behöver en väl fungerande golfbana resonerade han.

Nu verkar det som om han fått en efterföljare. När Kalix GK fick ekonomiska problem efter 25 år såldes banan till den lokalt förankrade entreprenören Nils Lundholm och hans bolag Concentus i Kalix AB. Länge fanns uppgifter om att kommunen skulle köpa banan men strax innan fullmäktigemötet hoppade kommunen av. Några dagar presenterades Concentus som ny ägare. Lundholm resonerar på samma sätt som Boll.

”Det är viktigt för Kalix att det finns en golfbana. Och vi gör gärna saker som stärker vår egen bygd”, sa Lundholm till Norrbottens-Kuriren.
När kommunen var spekulant fanns en uppgift om en köpeskilling på 14,5 miljoner kr men så mycket har inte Lundholm betalat.


Återstår att se om fler klubbar med problem följer Motala och Kalix i spåren. Men det troligaste är väl att medlemmarna själva får reda ut ekonomin på egen hand.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...