Fortsätt till huvudinnehåll

Svensk Damtidnings upplagerekord i Vadstena




Det fria ordet kan roa, oroa och förarga. Det är nog första alternativet som gäller för denna 70-talshistoria från Vadstena.

Högsta tjänstemannen i det dåtida Vadstena hade titeln kommunalborgmästare. En lång man, alltid klädd i mörkblå kostym, bländvit skjorta och diskret slips. När han kom klivande Storgatan fram hade han ofta ett hårt rullat paraply i handen. Portföljen var packad med papper. Borgmästaren hade nog många utredningar och promemorior att läsa i aftonlampans sken. Den mannen var inte typen som dunkade folk i ryggen och drog fräckisar.

Han och hans hustru var navet i stans sociala liv. Genom konstnären Aly ben Salem som ofta vistades i Vadstena fick man också kontakt med tunisiska ambassaden. En fest på ambassaden i Stockholm satte fart på stans tidningsförsäljare som fick slut på Svensk Damtidning. Tidningen hade nämligen en bild på kommunalborgmästaren i vild dans med nordafrikansk, lättklädd dansös. Hon var nästan lika avklädd som Josephine Baker i den berömda banandansen. Borgmästaren var inte lika stram som vanligt utan hade lättat på slipsen och blicken fäst i fjärran. O, ständigt dessa ambassadpaparazzis.

Några exemplar såldes innan larmet gick och borgmästaren skickade ut hustrun för att köpa upp alla exemplar. Pressbyrån, Malms, Rådhuskiosken, Wetterheds och Stures kiosk fick besök av en borgmästarhustru med vidöppen portmonnä. Efterfrågan var stor även från vanliga läsare och min sagesman fick i uppgift att beställa fler exemplar av tidningen och ringde till Pressbyråns depå i Norrköping. Föreståndaren var en f d Vadstenabo och han skrattade gott vid påringningen. ”Förstår varför du ringer, men det finns inte ett exemplar att uppbringa. Tyvärr.” Det gick rykten om att folk åkte till Motala för att införskaffa ett exemplar men den uppgiften kan jag inte verifiera.

En ganska banal historia kan tyckas som passerat med en axelryckning idag men Vadstena för 40 år sedan var lite speciellt även med dåtidens mått. Vilken tur för borgmästarn att sociala medier inte existerade på den tiden för då hade bilden varit omöjlig att stoppa.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och