När
en lärare i samhällskunskap på Kungshögaskolan ska beskriva
en kommuns flerdelade funktioner kan han ta den egna kommunen som
åskådningsexempel.
Vi har tidigare läst om hur miljönämnden dömer ut
vite (böter) till utbildningsnämnden för dess oförmåga att hålla Kungshögas
skolgård rökfri, miljönämndens bötfällande av två mögelskador på Kungshöga- och
Dackeskolorna och nu senast (Corren 10/12) att byggnadsnämnden dömer ut
250 000 kr till service- och teknikförvaltningen för att den inte sökt
startbesked inför rivningen av två plåthallar i kvarteret Rosenkammaren.
En
kommun är som en diversehandel med många olika
uppgifter. Vissa nämnder som byggnadsnämnden, socialnämnden och miljönämnden
har högre status än andra. De är nämligen myndighetsnämnder som ska utgå från
de lagar och regler som gäller för deras verksamhetsområden. De är – om man
vill uttrycka sig högtidligt – lagstiftarens förlängda armar i Stadshuset.
Vad är då vitsen med att döma ut böter till
kollegerna på andra sidan korridoren undrar den praktiskt lagda. Pengarna
stannar i kommunen. Det är som att spela tioörespoker inom familjen. Jo, det är
sant men varje nämnd/förvaltning har en egen budget att värna om och varje bot
svider i den egna kassalådan. Miljönämnden och byggnadsnämnden gör alltså
formellt rätt.
Ändå
kan jag tycka att det interna bötfällandet drar ett
löjets skimmer över Mjölby kommun. Är inte samordningen och kommunikationerna
bättre? Träffas inte tjänstemännen på det interna fiket i ljusgården?
Påfallande många ärenden har service- och teknikförvaltningen som måltavla och
vad gör kommunledningen åt det? Något att fundera över mellan knäck, julgröt
och nyårschampis.
Kommentarer
Skicka en kommentar