Smulor från den rike mannens bord

Behövs fler parkeringsplatser?

Så har det hänt igen. De norska ägarna till Depot i Mantorp (gamla Mobilia) har kallat till sig pressen (Corren 16/1) för att berätta som sina framtidsplaner. Utökade butiksytor från dagens 20 000 kvm till 60 000 kvm, en fördubbling av antalet parkeringsplatser, flera restauranger och hotell.

Men vänta nu. Det har bara gått tre år sedan fastighetschefen Thomas Cassel sa samma sak. Och inget har hänt sedan dess. Mycket snack och lite verkstad. En fördubbling av antalet parkeringsplatser? Den jättelika parkeringsytan har varit inte varit fullt utnyttjad sedan premiären hösten 1972.

Jag har jobbat som reporter på Correns Mjölbyredaktion i två omgångar 1982-1990 och 1998-2009 och Mobilias verklighetsfrämmande planer har gått som en röd tråd genom min yrkestillvaro. Rykten och planer har poppat upp vid skilda tillfällen men inget har hänt. Redan på 1980-talet pratades det om ett motell. ”Vi pratar om ett känt bensinbolag men vilket är hemligt,” sa den mallige kommunchefen. Snick, snack och fromma förhoppningar säger jag idag. Vi ringde runt till samtliga bensinbolag men ingen ville kännas vid några byggplaner i Mantorp.

Det är väl snarare så att Depot gått en lång och långsam utvecklingskurva neråt. Jag vet inte hur många konkurser som förekommit i bottenplanet under åren. Hade inte City Gross tillkommit i början av 2000-talet hade kåken varit ett spökhus eller potatislager idag.

Jag gjorde ett besök för att handla skor torsdag eftermiddag. Den stora konfektionsbutiken till höger om rulltrappan skyltade med rea 50 procent men jag såg inte till några kunder, möbelaffären var också tom och restaurangen hade fyra gäster. Kökspersonalen var sysslolös och hängde vid ett bord. Dollarstore hade några besökare men det var ingen trängsel.

Det skulle vara intressant att se vad de norska ägarna grundar sina framtidsprognoser på. Jag tror de överskattar den svenska köpkraften, vi har inga oljemiljarder att spendera. Det är samma ägare som till jättekomplexet i Hageby (Norrköping) och det är heller ingen succé. Konkurrensen med Tornby ett par mil i östlig riktning är övermäktig. Blir det något över till Mantorp handlar det om smulor från den rike mannens bord. Och en hotellbyggnad tror jag inte på förrän jag ser den IRL.

Är jag en pessimist? Kanske det, men jag föredrar att kalla mig realist.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen