Fortsätt till huvudinnehåll

Smulor från den rike mannens bord



Behövs fler parkeringsplatser?

 
Så har det hänt igen. De norska ägarna till Depot i Mantorp (gamla Mobilia) har kallat till sig pressen (Corren 16/1) för att berätta som sina framtidsplaner. Utökade butiksytor från dagens 20 000 kvm till 60 000 kvm, en fördubbling av antalet parkeringsplatser, flera restauranger och hotell.

Men vänta nu. Det har bara gått tre år sedan fastighetschefen Thomas Cassel sa samma sak. Och inget har hänt sedan dess. Mycket snack och lite verkstad. En fördubbling av antalet parkeringsplatser? Den jättelika parkeringsytan har varit inte varit fullt utnyttjad sedan premiären hösten 1972.

Jag har jobbat som reporter på Correns Mjölbyredaktion i två omgångar 1982-1990 och 1998-2009 och Mobilias verklighetsfrämmande planer har gått som en röd tråd genom min yrkestillvaro. Rykten och planer har poppat upp vid skilda tillfällen men inget har hänt. Redan på 1980-talet pratades det om ett motell. ”Vi pratar om ett känt bensinbolag men vilket är hemligt,” sa den mallige kommunchefen. Snick, snack och fromma förhoppningar säger jag idag. Vi ringde runt till samtliga bensinbolag men ingen ville kännas vid några byggplaner i Mantorp.

Det är väl snarare så att Depot gått en lång och långsam utvecklingskurva neråt. Jag vet inte hur många konkurser som förekommit i bottenplanet under åren. Hade inte City Gross tillkommit i början av 2000-talet hade kåken varit ett spökhus eller potatislager idag.

Jag gjorde ett besök för att handla skor torsdag eftermiddag. Den stora konfektionsbutiken till höger om rulltrappan skyltade med rea 50 procent men jag såg inte till några kunder, möbelaffären var också tom och restaurangen hade fyra gäster. Kökspersonalen var sysslolös och hängde vid ett bord. Dollarstore hade några besökare men det var ingen trängsel.

Det skulle vara intressant att se vad de norska ägarna grundar sina framtidsprognoser på. Jag tror de överskattar den svenska köpkraften, vi har inga oljemiljarder att spendera. Det är samma ägare som till jättekomplexet i Hageby (Norrköping) och det är heller ingen succé. Konkurrensen med Tornby ett par mil i östlig riktning är övermäktig. Blir det något över till Mantorp handlar det om smulor från den rike mannens bord. Och en hotellbyggnad tror jag inte på förrän jag ser den IRL.

Är jag en pessimist? Kanske det, men jag föredrar att kalla mig realist.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.