Fortsätt till huvudinnehåll

Informella möten på Konsum



Visst är Boxholm en liten idyll. När fem lägenhetsinnehavare i branddrabbade f d Fridas kafé står utan bostad träder kommunalrådet Britt-Marie Johansson fram och utlovar ersättningslägenheter hos det kommunala bostadsbolaget. Pang på rödbetan, inga onödiga omvägar via kommunens socialkontor. Kommunkontoret ligger cirka 100 meter från brandplatsen. Bostadsbolagets kontor nästan lika nära.

Jag vet inte om Britt-Marie Johansson är medveten om det men hon fullföljer en gammal brukstradition med direktkontakt mellan väljare och politiker. Min företrädare som lokalredaktör i Boxholm, Irving Lindholm, berättade att legendariska kommunalrådet Svante Larsson på stående fot på Konsum lovade att kommunens personal skulle avlägsna en rutten flaggstång på en privat villatomt. Ägaren, en gammal kvinna, var så envis att hr Larsson fick ge sig.

Det sägs att det hölls många informella ”rock-i-skörten”- sammanträden mellan Svante och hans väljare på Konsum på lördagsförmiddagarna. Så många och så långa att man undrar hur han kunde klara sig utan ett stopp på den älskade snuggan.

Det hus som nu brandhärjats var under många år Fridas kafé, den självklara mötesplatsen för det uppväxande släktet under 50- och 60-talen. Kaféet har nästan kultstatus och historierna om dess innehavare är många. Men dem spar vi till en annan gång.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...
Skicka en kommentar
Läs mer