Fortsätt till huvudinnehåll

Slutspelet har fått konkurrens



Koster - en plats med stor dramatik.

 
Utbudet av TV-serier är stort och många håller hög kvalitet. Tyvärr har jag svårt att följa serier för det är alltid någon fotbolls- eller hockeymatch som ska följas tills den feta damen sjunger. Men jag har fastnat för två som ligger efter varandra på söndagskvällarna. Springfloden och Fallet OJ Simpson.

Cilla och Rolf Börjlinds debutverk läste jag för något år sedan men minns inte så mycket av den. Hur väl serien följer boken kan jag alltså inte avgöra men i de två första avsnitten spretar handlingen åt olika håll. Huvudrollsinnehavaren är alldeles för naiv och vackra naturscenerier från Kosteröarna blandas med scener från utsatta hemlösa i Stockholm. Frågorna hopar sig. Varför är Olivias mamma så emot att dottern engagerar sig i det 20 år gamla makabra mordfallet och vem är den slitne mannen som lånar mobiltelefonen? Har eskortflickan upplysningar att bidra med efter så många år? Eftersom vi gjorde ett besök på Sydkoster i juni kommer jag på mig själv att spana efter bekanta miljöer.

Paret Börjlind är erfarna manusförfattare (Beckfilmerna) och bitarna faller säkert på plats men än så länge behövs något för att den ska kicka loss. Men det är bara andra avsnittet av tio så tid och utrymme finns.


Fallet OJ Simpson har en annan karaktär och ett rappare tempo. Igår kväll behandlades den osannolika flykten i en vit Ford Bronco som följdes av 20 polisbilar och sju helikoptrar varav de flesta var från nyhetsbolag. Hela världen följde dramat. Det var spännande trots att man känner till upplösningen. Många kända och skickliga skådespelare. Jag är mest fascinerad av John Travolta som den hale kändisadvokaten Robert Shapiro. Saknar kunskaper om amerikanskt rättsväsende men konstaterar att någon likhet inför lagen råder inte. Gott om pengar, kontakter och ett känt ansikte underlättar i ”umgänget” med de rättsvårdande myndigheterna.

Ett extra plus för att dessa serier sänds i SVT. Det är mycket värt att slippa reklamavbrotten. Slutspelshockeyn har fått konkurrens.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.