Fortsätt till huvudinnehåll

Om en försvunnen kiosk och dito skylt





Kiosken stod vid den gröna containern. Om du förstorar bilden ser du den omtalade skylten.
Norra IP i Motala är min ungdomstids fotbollsarena. Här har jag gjort en och annan pojklagsmatch med Starka Viljor och juniormatch med Lemunda. (På senare år slogs klubbarna samman till LSW). Som boende på Storgatan 21 A hände det ofta att jag vaknade till söndagens matchstart 10:30. Bara HSB-huset på andra sidan gatan bjöds bättre utsikt.


Många minnen är förknippade med Norra. Här huserade det mycket talangfulla Starka Viljor i slutet av 60-talet med namn som Anders ”Körven” Kolmgren, Håkan Almén, Bosse Sjöholm, Leif ”Kron” Johansson, Christer Johansson och Vilhelmsson i målet Lagledaren ”Kulörten” vid sidlinjen, ständigt förkyld med röd näsa och näsduken i hand. Jag vet inte hur många gånger Kolmgren rundade målvakten innan han rullade in bollen med vänstern. Almén var mer rakt på mål och smällde in bollen utan krusiduller. Kron omutlig med långa tår.

Norra var också platsen där Ravil Bolgakoff i Zeros vägrade lämna planen sedan domaren Tore ”Snuff” Johansson visat rött kort. Rarra hade temperament. 
 Bataljerna bevittnades ofta av gamla farbröder som tog sig ner från Samuelsbergshemmet där mina föräldrar också hamnade i mitten av 1980-talet.

Nu har LSW sålt sin analoga gamla skylt mot Storgatan. Varför vet just ingen. Enligt Jens Bollius på Motala Tidning var det inte för den återkommande felstavningen ”Välkommna”. Händelsen har gjort avtryck för fotbollsstorheter som Johan Orrenius på Offside och Patrick Ekvall i Expressen har kommenterat försäljningen på Twitter.

Jag har just inget minne av någon skylt utan den naturliga samlingsplatsen för fotbollsvännerna var Alex kiosk med egen parkeringsficka på Storgatan.

Alex kiosk hade ett speciellt förhållande till mig och mina kompisar som växte upp på Storgatan på 50- och 60-talen. Där lade undertecknad, Lill-Leif, Stor-Leif, Nisse och Bullen grunden för framtida tandläkarbesök hos fru Strömberg på Norra skolan. Vi styrkte oss med läsk, salt lakrits och kokosbullar i kiosken mellan fotbollsmatcherna.  Det hände också att vi städade utanför kiosken och att farbror Alex betalade oss med en chokladbit eller en glasspinne. Kiosken var onekligen strategiskt belägen vid Norra IP och mittemot mitt hem på 21 A. Jag kunde se på fotboll från köksfönstret samtidigt som jag höll ett öga på kommersen vid kiosken.

Kiosken var en viktig provianteringsstation när vi cyklade mellan Norra, Z-parken, IFK:s plan och Idrottsparken. Alltid var det match någonstans.

Historien säger att kiosken var nära att inte bli så långlivad. Någon gång på 50-talet, när gatans stenar byttes ut mot asfalt, fick gatans värsta busfrö igång en anläggningsmaskin som styrdes mot kiosken med skopan höjd. Sven Byström i 21 A, som var snabb i fötterna efter flera år i Degerfors reservlag, sprintade ut och lyckades avvärja en hotande demolering. Han fick stopp på den gula maskinen ett par meter från väggen. Vi som redan hade hål i tänderna andades ut.

Att kiosken skulle gå i graven för några år sedan var ingen högoddsare. Byggnaden var i ett eländigt skick de sista åren och man förstod att det var decennier sedan Alex slängde upp fem Dixiekola på disken

Utsikt från ett köksfönster på andra våningen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.