Fortsätt till huvudinnehåll

Varför bråkas det i Motala kommun?



Varför bråkar de så mycket i Motala kommun? På ett par veckor har socialdirektören Sven-Inge Arnell, parkchefen Jan Sundström och rektorn på Södra skolan. Birgitta Wessman, fått lämna sina uppdrag med avgångsvederlag. För två år sedan fick Arnells företrädare Åke Wännman foten och går vi ännu längre tillbaka lämnade kommunchefen Bo Nilsson sin post efter att ha blivit avslöjad med ett förfalskat universitetsbetyg.

Det senare var ett avslöjande av den effektive nyhetsjägaren Sten-Åke Björnstedt på Corren som jag hade nöjet att arbeta tillsammans med på 90-talet.

Vi som är lite äldre har också Motalaskandalen 1995 i färskt minne där både tjänstemän och politiker trillade av pinn en masse. Är den här turbulensen resultatet av en beslutsam kommunlednings agerande eller dålig personalpolitik? Välj själv.

Men jag ska inte fördjupa mig mer i Motala utan göra en jämförelse med grannen i sydost, Mjölby.
·        Kommunchefen Peter Karlsson slutade 2012 efter att års tjänstgöring. Han kom inte överens med kommunstyrelsens ordförande Carina Jönsson. Om det är hela sanningen vet jag inte. Peter Karlsson fick motsvarande jobb i Mora kommun.
·        Utbildningschefen Ingela Appelsved sparkades 2010 sedan hon lagt ett arbetsmarknadsprojekt i knät på sin 25-årige son. Det handlade om ett projekt på en halv miljon kr. Hennes omdömeslöshet förvånade många eftersom hon hade gott rykte i Stadshuset.
·        En annan förvaltningschef fick foten efter en kort tjänstgöring för några år sedan. Han tillbringade mer tid bakom ratten på sin lyxiga Audi än han var på kontoret. De anställda på tekniska kontoret slog larm om den frånvarande chefen.
·        Överförmyndaren Leif Eriksson fick sluta våren 2016 och polisanmäldes för att ha misskött sitt uppdrag i flera år. Överförmyndarkansliet i Motala gjorde en utredning som presenterades vid en presskonferens. Det senare är ovanligt i Mjölby kommun. Polisutredning pågår såvitt jag vet.

Så nog har Mjölby haft sin beskärda del av liknande affärer.

Kommunchefsjobbet är ett av de mest utsatta. De lever lika farligt som ishockeytränare i SHL. Det hävdar en god vän med insikt i många svenska kommuner. En vd i ett aktiebolag möter sin ordförande en gång i månaden men en kommunchef möter sin ordförande varje dag. Funkar inte samarbetet slutar det ofta med skilsmässa och det är inte politikern som avgår. Professor Rolf Solli i Göteborg har forskat om kommunchefer. Den genomsnittliga anställningstiden är 26 månader.

För inte så länge sedan läste jag i Dagens Samhälle om en kommunchef som fått sparken i två västgötakommuner. Nu prövade han lyckan i en liten kommun i Jämtland. Stryktålig men glad.

Varför blir det ett sånt hallå när en kommunal chef får tömma skrivbordet med kort varsel? Händer inte sådant i privata näringslivet utan att det kommer till offentlighetens kännedom? Skillnaden beror naturligtvis på att kommunen är en offentlig organisation, finansierad med skattemedel där lönevillkor och andra avtal är offentlig handling. Företagen har möjlighet att sköta personalärenden utan motsvarande insyn.

Ett undantag var när BT:s koncernchef Håkan Dahllöf lämnade i februari 2012 vilket resulterade i ett par artiklar men den publiciteten var av övergående art.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.