Fortsätt till huvudinnehåll

Inte bara Mjölby




Ta en titt på bilden ovan. Är det sista gången du ser kooperationens logga i Mjölby?
Det var i mitten av januari när nyheten spreds att Coop Extra lägger ner i Mjölby. Sex års olönsam handel var tillräckligt. De nya, fina lokalerna från 2011 överläts till Willys som flyttade ut från Galleria Kvarnen.

Beskedet väckte uppståndelse då kooperationen tidigare haft en stark anknytning till Mjölby genom ägandet av stans största privata arbetsgivare BT Products (numera Toyota). Men rörelsens misslyckande är inte något lokalt fenomen isolerat till Mjölby utan en trend i hela landet. Kooperationens kräftgång från att vara marknadsledande på 70-talet till dagens position beskrivs ingående i tidskriften Fokus.

Coop Sverige har varit en förlustmaskin de senaste 20 åren. Resultatutvecklingen påminner om en val som kommer upp emellanåt för snappa luft men som mesta tiden befinner sig under ytan. Fleråriga djupdykningar med enorma förluster har avbrutits av enstaka år med blygsamma vinster. Läser man verksamhetsberättelserna för de fåtaliga vinståren hävdar de att utvecklingen har vänt och verksamheten ”står väl rustad för framtiden”. När det gäller grenen optimistiska floskler är koncerndirrar nästan lika duktiga som fotbollstränare.

Ett exempel är år 2010 när KF:s dåvarande vd Lars Idermark påstod just detta. Istället vände resultatet kraftigt neråt och 2011-2013 ledde till en nära döden-upplevelse för den svenska kooperationen.

Man kan tro att kooperationen är en föråldrad affärsmodell men kollegerna i Norge, Danmark och Finland är marknadsledande. I Norge köpte Coop Norge ut Icas blödande verksamhet.

Vad är förklaringen? Jo, enligt Fokus har högsta ledningen gjort en rad missgrepp. Den lokala och regionala förankringen har upphört och lönsamma stormarknader i tätorternas utkanter har övergivits. Plus konkurrens från främst Ica som idag är marknadsledande i Sverige. Många Ica-handlare tjänar grova pengar.

Allt detta behöver inte bekymra de lokala konsumenterna. De funderar nog mera över vad som ska hända i Willys övergivna lokaler i gallerian. De stora plåtjalusierna dominerar blickfånget och gör ingen besökare glad.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.