Fortsätt till huvudinnehåll

En stilla stund på sjön




Det är måndag morgon i maj och det blåser riktigt kallt. Men Corren kommer med en 36-sidig fiskebilaga där länets bästa fiskevatten redovisas ingående. Jag vet inte om det är en journalistisk produkt eller ett annonsblad för texterna lämnar en del övrigt att önska. Jag har också lite svårt att förstå att bilagan inte innehåller något om det unika gösfisket i sjöarna söder om Linköping

Lika bra att få det sagt med en gång. Mitt fiskeintresse är nyväckt och mina kunskaper lika grunda som Tåkern. Men långsamt bygger jag upp min kunskapsbank och min fiskelåda. Jag ställer i vanlig ordning många frågor och slänger mig med uttryck som jigg, wobbler och spinnare.

Mitt intresse tar sig udda uttryck. Jag gillar sportens yttre attribut och tycker att redskapen är vackra. Det långa smäckra haspelspöet av karbonmaterial, den blänkande rullen och de färgglada dragen. Jag störs inte av en fisketur utan fångst utan är nöjd med att få kasta. En lång, vältajmad rörelse som har vissa likheter med en väl utförd golfsving. Långt och mjukt liksom
 
Fiskare under utbildning.
Mina läromästare på sjön heter Magnus Larsson och Roger Stark. Magnus har fiskat gös och gädda i Järnlunden i över 30 år och har dragit upp flera bamsar till gösar, 5-6 kg sådär. Välsmakande och lika dyr som oxfilé i Hötorgshallen. Magnus är en handlingens man och pratar mindre än jag. Han är uppmärksam på vad som händer i sjön och kommer sällan hem tomhänt.

Roger är Motalakille men sedan många år bosatt i Eskilstuna. Han är hängiven sportfiskare och tävlar ofta och framgångsrikt i Sörmlandssjöarna. Han är en riktig fiskargubbe trots att han tillbringat sina yrkesår på Eskilstunakurirens redaktion. Den enda med Fjällrävens gröna byxor med utanpåliggande fickor såvitt jag vet.

Roger är stugägare i S:t Anna och dit åker vi i nästa vecka för att ta en dust med strömming och abborre. Har vi tur får vi skåda havsörn också. Roger fiskade mycket i Motalaviken förr men när vi lärde känna varandra för drygt 50 år sedan handlade det mest om fotboll i Zeros och hockey i MAIF och IK Wasa. Samt bus för Praktiska Realskolans lärare.

Vistelsen på sjön har flera angenäma inslag. En ljummen sommarkväll inbjuder till lågmälda, förtroliga samtal. Sådant behöver gamla murvlar också.

Ibland när andan faller på och vattnet är tillräckligt varmt ägnar vi oss åt mer handfasta sysselsättningar som gömma dyvikan och kölhalning.

 
Fullärd fiskargubbe

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.