Med Jacob vid tangentbordet

E n kort artikel i MVT berättar att Mark- och Miljööverdomstolen dömt en ägare av en oljecistern i Bona att betala ett vitesbelopp på hela 150 000 kr. Ett ärende som valsat runt i förvaltningsdomstolarna i elva år. ” Plan- och miljönämnden reagerade första gången mot den förfallna och farliga cisternen under 2006. Kravet har sedan dess varit att fastighetsägaren antingen, och med kontrollintyg, visar att cisternen fungerar och används eller att den tömts och rengjorts av sakkunnig” skriver MVT. Vitesbeloppet var ursprungligen på 25 000 kr men har under resans gång sexdubblats. Artikeln väcker minnen till liv om ett spöke från 1990-talet och han heter Arie Even som hade spektakulära planer för den gamla uppfostringsanstalten. Arie Even var en mystisk, israelisk ”miljardär” med rötterna i Ryssland. Han var inblandad i allt som rörde israeliskt näringsliv med tyngdpunkt på fastigheter och hotell, påstods det. Hans resurser var obegränsade och planerna för den gamla uppfostring

I bland är min tunga snabbare än hjärnan. Det har ställt till en del problem genom åren. Som när jag i realskolan skulle ut på praktik för första gången. ”Vad vill du göra, sa majjen på Praktiska Real i Motala”. ”Äh, kontor.” Han tittade på mig i väntan på en precisering. ”Ritkontor” drog jag till med vilket var helt galet för jag hatade skolans lektioner i ritteknik men jag kom inte på något annat. Två veckor senare satt jag framför ett jättestort ritbord med en hoper ritningar som jag skulle kopiera. Kontoret var inhyst i en källarvåning i ett hyreshus på Medevigatan som till 90 procent beboddes av anställda på Luxor. Mitt emot låg Trötte Theodors korvkiosk vilket var en tröst i bedrövelsen. Det var nära till föräldrahemmet på Storgatan. Jag kamperade ihop med en yngling i 20-årsåldern, han kom från Vadstena och hade samma förnamn som jag. Hans titel var ritbiträde. Chefen hade sitt skrivbord i en glasbur och var gift med en lärare på Norra. Ingenjör T var liten och sen

J ag har under de sju åren med bloggen ofta haft anledning till att skriva om ekonomiska relationer mellan idrottsklubbar och kommuner. Frågan är högaktuell igen sedan Piraterna i Motala fått respass ur elitserien. Klubben har två miljonlån varav det äldsta gavs 2010 på fördelaktiga villkor. Lånen har gett moderata fullmäktigeledamoten Mikael Lindgren Palmgren kalla fötter. Så här sade han till MVT i tisdagsnumret om det senaste lånet. ”– Jag gillar Piraterna, men det lånet är på 15 år. Det är ju ingen som vet om Piraterna är en elitklubb så länge. Och om de inte är en elitklubb längre, hur ska de då kunna betala lånen? Pengarna är ju redan utbetalda och lär ju vara förbrukade, säger han. Han lyfte frågan inom Alliansen, men säger att han inte fick gehör. Oppositionsråd Caroline Unéus (M) säger att hon inte kommer ihåg om det var några invändningar, men att den stora frågan för dem var att se till att det senaste lånet inte skulle bli räntefritt.” Jag minns hur diskussi

God morgon kamrater! N ågra iakttagelser en fin sensommarmorgon. Skörden är igång på slätta men ännu har inte Peter Borring uttalat sig om kvalitet, pris etc. Fel på mobilmasten i Skänninge? Henrik Stenson har hittar vinnarspåret igen vilket gläder åtminstone undertecknad. Wyndham Classic vanns med minsta möjliga marginal före Ollie Schniederjans (inget snällt namn för en rubriksättare). Den unge uppstickaren hade jätteröta på 15:e hålet, som vi sade i Motala på 60-talet, när hans boll studsade på ett paviljongtak och föll ner i bunkern efter att ha tagit vägen genom stupröret. Från denna position gjorde han birdie. Om bollen studsat över taket hade han varit out of bounds med pliktslag som följd. Det påminner om åren när jag spelade golf med en god vän. Ut i ruffen, in på banan igen, nästa slag in på serveringen och någon gång gick den i hål. Slice och hook var begrepp som fick nya dimensioner när han fick järnfyran i näven. Den ende som träffat en stare på 175 meters håll

E n kär gammal vän damp ner i brevlådan häromdagen. Jag talar om Tranås-Posten som är still going strong. Janne Justegård och Tina Antonsson har som vanligt gjort ett gott jobb med stora och små nyheter från Tranås och omkringliggande orter. Precis som en välmatad lokaltidning ska se ut.. Kommunala nyheter som att kommunstyrelsens arbetsutskott bjuder ut mark till en entreprenör för att bygga 28 lägenheter och en förskola i kvarteret Nötskrikan. Det förra sanatoriet Romanäs ska bli rehabiliteringscentrum och konferenslokal efter 19 års träda där den pampiga huvudbyggnaden vid Sommens strand genomgått en varsam renovering. En nostalgisk sida ägnas åt musikpuben Stopet som på 70-talet drevs av Leif Nilsson och Olle Lejon. Många kända artister som Pugh Rogefeldt, Ted Gärdestad och Tomas Ledin har uppträtt på den lilla intima puben. Det höll i nästan tio år men mot slutet av 70-talet höjdes gagerna kraftigt och Stopet kunde inte längre konkurrera om artisterna. Har en känsl