Fortsätt till huvudinnehåll

Kalla fötter hos Moderaterna



Jag har under de sju åren med bloggen ofta haft anledning till att skriva om ekonomiska relationer mellan idrottsklubbar och kommuner. Frågan är högaktuell igen sedan Piraterna i Motala fått respass ur elitserien.

Klubben har två miljonlån varav det äldsta gavs 2010 på fördelaktiga villkor. Lånen har gett moderata fullmäktigeledamoten Mikael Lindgren Palmgren kalla fötter. Så här sade han till MVT i tisdagsnumret om det senaste lånet.

”– Jag gillar Piraterna, men det lånet är på 15 år. Det är ju ingen som vet om Piraterna är en elitklubb så länge. Och om de inte är en elitklubb längre, hur ska de då kunna betala lånen? Pengarna är ju redan utbetalda och lär ju vara förbrukade, säger han.

Han lyfte frågan inom Alliansen, men säger att han inte fick gehör. Oppositionsråd Caroline Unéus (M) säger att hon inte kommer ihåg om det var några invändningar, men att den stora frågan för dem var att se till att det senaste lånet inte skulle bli räntefritt.”

Jag minns hur diskussionerna gick 2010 när det första miljonlånet beviljades. Då kommenterade kommunstyrelsens dåvarande ordförande Eva Isaksson Ribers (M) Piraternas låneansökan i Corren.(Hon är bortgången idag).

”Vi har gott om likvida medel och att det vore förskräckligt om ett elitlag skulle försvinna på grund av en tillfällig likviditetssvacka”.

Jag måste erkänna att jag hajade till inför hennes uttalande. Jag har bevakat kommunalpolitik i västra länsdelens kommuner i 30 år och har aldrig tidigare hört någon ledande politiker oavsett partifärg tillstå att kommunen har gott om pengar. Jag skrev då ett blogginlägg med rubriken ”Gillar Eva Isaksson-Ribers doften av etanol?” som blev mycket läst (1805 läsare).

Elitidrott och ekonomi är en riskfylld blandning och vem hade trott att det tippade topplaget Piraterna skulle få lämna elitserien efter en misslyckad säsong? Kommer klubben tillbaka i den högsta serien? Ja, det beror på energin och tågan i klubbens styrelserum. Finns det möjlighet att än en gång mobilisera sponsorer och publik till Duntis för ett återtåg. Önskvärt är att ordföranden träder fram, pekar med hela handen och skapar en positiv framtidstro trots den svarta kvällen i Målilla. MVT:s Jens Bollius påpekar att klubben har många supportrar – i medgång.

Om Piraterna inte återkommer till elitserien så lär åtminstone undertecknad sakna underhållningen framför teveapparaten på tisdagskvällarna.





Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.