Fortsätt till huvudinnehåll

En snabbpratande ritare



Ibland är min tunga snabbare än hjärnan. Det har ställt till en del problem genom åren. Som när jag i realskolan skulle ut på praktik för första gången. ”Vad vill du göra, sa majjen på Praktiska Real i Motala”. ”Äh, kontor.” Han tittade på mig i väntan på en precisering. ”Ritkontor” drog jag till med vilket var helt galet för jag hatade skolans lektioner i ritteknik men jag kom inte på något annat.

Två veckor senare satt jag framför ett jättestort ritbord med en hoper ritningar som jag skulle kopiera. Kontoret var inhyst i en källarvåning i ett hyreshus på Medevigatan som till 90 procent beboddes av anställda på Luxor. Mitt emot låg Trötte Theodors korvkiosk vilket var en tröst i bedrövelsen. Det var nära till föräldrahemmet på Storgatan.

Jag kamperade ihop med en yngling i 20-årsåldern, han kom från Vadstena och hade samma förnamn som jag. Hans titel var ritbiträde. Chefen hade sitt skrivbord i en glasbur och var gift med en lärare på Norra. Ingenjör T var liten och senig och strängt upptagen med sina VVS-ritningar.

”Arbetet” var skittråkigt och jag lät tungan löpa. Vadstenakillen var lite avvaktande men snart snackade han också och berättade ekivoka historier från Vadstena i allmänhet och Vätterviksbadet i synnerhet. Eftersom detta är en anständig sida får ni inga detaljer av mig men hans historier tilltalade en 14-åring, det kan jag lova.

Enda underhållningen var när chefen behövde gå på toaletten. Han rusade ut i korridoren, smällde igen dörren, satte sig på ringen, ritch-ratch i pappershållaren, spolning och inom halvannan minut satt han på sin plats vid skrivbordet igen.

”Chefen är stressad, han är alltid snabb på toaletten”, konstaterade Vadstenakillen på sitt stillsamma vis. Eller så var det hans sätt att testa VVS-konstruktionerna i praktiken.

Mot slutet av veckan sa han att chefen hade kommenterat min insats och sa ”att vi aldrig hade haft en praktikant som pratat så mycket”. Jaså, han hade lagt märke till min existens i varje fall.

När vi kom tillbaka från våra praktikplatser berättade kompisarna om vilka spännande äventyr de varit med om på verkstäder, byggplatser och affärer. Vad hade jag att komma med? En snabbajsande VVS-ingenjör och snuskiga historier från Vätterviksbadet. Vid närmare eftertanke garnerade jag stoffet något lite.

I samma hus bodde klasskamraten Totte Lilja som gillade boxning och hockey. Vi arrangerade boxningsturneringar i källaren och jag var deltagare, promotor, matchfixare och journalist. Totte och jag hade hög status då vi var ensamma om att äga boxhandskar.

Hur det gick? Fotbollsesset Anders Kolmgren var outtröttlig och hans fötter och händer kunde tävla hur länge som helst. Matcherna var hårda men utan blödande näsor. Faktiskt. Mycket snällare än en tweet från Hanif Bali.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.