Fortsätt till huvudinnehåll

En snabbpratande ritare



Ibland är min tunga snabbare än hjärnan. Det har ställt till en del problem genom åren. Som när jag i realskolan skulle ut på praktik för första gången. ”Vad vill du göra, sa majjen på Praktiska Real i Motala”. ”Äh, kontor.” Han tittade på mig i väntan på en precisering. ”Ritkontor” drog jag till med vilket var helt galet för jag hatade skolans lektioner i ritteknik.

Två veckor senare satt jag framför ett jättestort ritbord med en hoper ritningar som jag skulle kopiera. Kontoret var inhyst i en källarvåning i ett hyreshus på Medevigatan som till 90 procent beboddes av anställda på Luxor. Mitt emot låg Trötte Theodors korvkiosk vilket var en tröst i bedrövelsen. Det var nära till föräldrahemmet på Storgatan.

Jag kamperade ihop med en yngling i 20-årsåldern, han kom från Vadstena och hade samma förnamn som jag. Hans titel var ritbiträde. Chefen hade sitt skrivbord i en glasbur och var gift med en lärare på Norra. Ingenjör T var liten och senig och strängt upptagen med sina bygg- eller VVS-ritningar.

”Arbetet” var skittråkigt och jag lät tungan löpa. Vadstenakillen var lite avvaktande men snart snackade han också och berättade ekivoka historier från Vadstena och Vätterviksbadet. Eftersom detta är en anständig blogg får ni inga detaljer av mig men hans historier tilltalade en 14-åring.

Enda underhållningen var när chefen behövde gå på toaletten. Han rusade ut i korridoren, smällde igen dörren, satte sig på ringen, ritch-ratch i pappershållaren, spolning och inom halvannan minut satt han på sin plats vid skrivbordet igen.

”Chefen är stressad, han är alltid snabb på toaletten”, konstaterade Vadstenakillen på sitt stillsamma vis.

Mot slutet av veckan sa han att chefen hade kommenterat min insats och sa ”att vi aldrig hade haft en praktikant som pratat så mycket”. Jaså, han hade lagt märke till min existens i varje fall.

När vi kom tillbaka från våra praktikplatser berättade kompisarna om vilka spännande äventyr de varit med om på verkstäder och byggplatser. Vad hade jag att komma med? En snabbajsande VVS-ingenjör och snuskiga historier från Vätterviksbadet. Vid närmare eftertanke garnerade jag stoffet något lite.

I samma hus bodde klasskamraten Totte Lilja som gillade boxning och hockey. Vi arrangerade boxningsturneringar i källaren och jag var deltagare, promotor, matchfixare och tidningsreferent. Totte och jag hade hög status då vi var ensamma om att äga boxhandskar.

Hur det gick? Fotbollsesset Anders Kolmgren var outtröttlig och hans fötter och händer kunde tävla hur länge som helst. Matcherna var hårda men utan blödande näsor. Faktiskt. Snällare än en partifajt hos dagens Moderater.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Vallastaden, Svartå strand och Kungsvalla

"Riv och bygg nytt"

Inga nyheter är goda nyheter