Fortsätt till huvudinnehåll

En snabbpratande ritare



Ibland är min tunga snabbare än hjärnan. Det har ställt till en del problem genom åren. Som när jag i realskolan skulle ut på praktik för första gången. ”Vad vill du göra, sa majjen på Praktiska Real i Motala”. ”Äh, kontor.” Han tittade på mig i väntan på en precisering. ”Ritkontor” drog jag till med vilket var helt galet för jag hatade skolans lektioner i ritteknik men jag kom inte på något annat.

Två veckor senare satt jag framför ett jättestort ritbord med en hoper ritningar som jag skulle kopiera. Kontoret var inhyst i en källarvåning i ett hyreshus på Medevigatan som till 90 procent beboddes av anställda på Luxor. Mitt emot låg Trötte Theodors korvkiosk vilket var en tröst i bedrövelsen. Det var nära till föräldrahemmet på Storgatan.

Jag kamperade ihop med en yngling i 20-årsåldern, han kom från Vadstena och hade samma förnamn som jag. Hans titel var ritbiträde. Chefen hade sitt skrivbord i en glasbur och var gift med en lärare på Norra. Ingenjör T var liten och senig och strängt upptagen med sina VVS-ritningar.

”Arbetet” var skittråkigt och jag lät tungan löpa. Vadstenakillen var lite avvaktande men snart snackade han också och berättade ekivoka historier från Vadstena i allmänhet och Vätterviksbadet i synnerhet. Eftersom detta är en anständig sida får ni inga detaljer av mig men hans historier tilltalade en 14-åring, det kan jag lova.

Enda underhållningen var när chefen behövde gå på toaletten. Han rusade ut i korridoren, smällde igen dörren, satte sig på ringen, ritch-ratch i pappershållaren, spolning och inom halvannan minut satt han på sin plats vid skrivbordet igen.

”Chefen är stressad, han är alltid snabb på toaletten”, konstaterade Vadstenakillen på sitt stillsamma vis. Eller så var det hans sätt att testa VVS-konstruktionerna i praktiken.

Mot slutet av veckan sa han att chefen hade kommenterat min insats och sa ”att vi aldrig hade haft en praktikant som pratat så mycket”. Jaså, han hade lagt märke till min existens i varje fall.

När vi kom tillbaka från våra praktikplatser berättade kompisarna om vilka spännande äventyr de varit med om på verkstäder, byggplatser och affärer. Vad hade jag att komma med? En snabbajsande VVS-ingenjör och snuskiga historier från Vätterviksbadet. Vid närmare eftertanke garnerade jag stoffet något lite.

I samma hus bodde klasskamraten Totte Lilja som gillade boxning och hockey. Vi arrangerade boxningsturneringar i källaren och jag var deltagare, promotor, matchfixare och journalist. Totte och jag hade hög status då vi var ensamma om att äga boxhandskar.

Hur det gick? Fotbollsesset Anders Kolmgren var outtröttlig och hans fötter och händer kunde tävla hur länge som helst. Matcherna var hårda men utan blödande näsor. Faktiskt. Mycket snällare än en tweet från Hanif Bali.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer