Fortsätt till huvudinnehåll

Ett 90-talsspöke i Bona



En kort artikel i MVT berättar att Mark- och Miljööverdomstolen dömt en ägare av en oljecistern i Bona att betala ett vitesbelopp på hela 150 000 kr. Ett ärende som valsat runt i förvaltningsdomstolarna i elva år.

Plan- och miljönämnden reagerade första gången mot den förfallna och farliga cisternen under 2006. Kravet har sedan dess varit att fastighetsägaren antingen, och med kontrollintyg, visar att cisternen fungerar och används eller att den tömts och rengjorts av sakkunnig” skriver MVT. Vitesbeloppet var ursprungligen på 25 000 kr men har under resans gång sexdubblats.

Artikeln väcker minnen till liv om ett spöke från 1990-talet och han heter Arie Even som hade spektakulära planer för den gamla uppfostringsanstalten.

Arie Even var en mystisk, israelisk ”miljardär” med rötterna i Ryssland. Han var inblandad i allt som rörde israeliskt näringsliv med tyngdpunkt på fastigheter och hotell, påstods det. Hans resurser var obegränsade och planerna för den gamla uppfostringsanstalten, mentalsjukhuset och flyktingförläggningen var gigantiska och fantasieggande. Exklusiva lägenheter, lyxrestauranger, småbåtshamn och golfbana. Det är klart att sådana planer – oavsett realismen - triggade redaktionerna för 20 år sedan även om berättigade tvivel så småningom smög sig in. Existerar Arie Even överhuvudtaget och hur såg hans ekonomiska status ut?

Jag vet inte hur många gånger vi på redaktionen ringde till Israel för att intervjua den mäktige men fick alltid prata med någon underhuggare som kom med det ena svårkontrollerade löftet efter det andra. Löften som visade sig vara utan substans och fastigheterna förföll allt mer. Påståenden om hans väldiga resurser gick inte att kontrollera och med tiden har jag blivit alltmer skeptisk.  Om den dåvarande kommunledningen med Johan Andersson i spetsen lät sig luras vet jag inte, men utåt visade den upp en artig men avvaktande attityd. En fastighetsmäklare med rötterna i Motala anställdes som säljare av andelslägenheter men det gick inte så bra.

Jag ställde frågan då och ställer den igen. Vad hade den internationella finansmagnaten i Bona att göra? Vad skulle de internationella jetsettarna hitta på där, förutom att klirra med juvelerna vid de överdådiga middagarna? Köpa glesbygdskavaj och följa med på älgjakt en vecka? Kräftfiske? Om man vill exploatera norra Östergötland för storskalig, köpstark turism så är det väl närheten till Vättern och Varamon som ska marknadsföras och inte mörka skogen i Bona? Jämför med Lalandia.

Det nu av Miljöverdomstolen beslutade vitet är formellt ställt till Arie Evens hustru, som är den enda förutom han själv som gått att delge, men det betyder inget i praktiken. Domstolens beslut är bara juridisk formalia och några pengar lär aldrig betalas in.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.