Fortsätt till huvudinnehåll

17 miljoner för lukteliminering i Mjölkulla



Ska kostas på.

Den som ger sig tid att granska kommunala protokoll hittar nyheter. Tekniska nämnden i Mjölby är beredd att ta ett djupt grepp i plånboken för att eliminera skitlukten från Mjölkulla reningsverk. Det kan man läsa i protokollet från nämndens sammanträde den 20 juni. 17 miljoner kr är prislappen.

Reningsverkets grannar, främst i Egebybacken och Prästgårdsliden men även på andra sidan Svartån, har i ett par års tid plågats av lukten. Det har handlat mer om stank än doft. Anledningen är att ombygget av rötkammare och nybygge av biosteg inte har gått som planerat under åren 2015-2016. Kommunen har anlitat ett konsultföretag som har konstaterat felen och föreslagit relevanta åtgärder. Grannarna har klagat hos Länsstyrelsen som satt press på kommunen.

En orsak som nämns är att den långa transporten av avfall från Spångsholm lett till stillastående vatten i ledningarna och att ortens livsmedelsindustrier haft en högre produktion än normalt. Transporterna från Spångsholm ska påskyndas med flera pumpar.

Jag ska inte tynga texten med detaljer för jag begriper inget av den kemisk-tekniska processen men den som är intresserad kan läsa tekniska nämndens protokoll § 76 för 2017. Men svavelvätefällor låter spännande.

Det är lätt att slå an ett raljerande tonfall vid sådana här tillfällen men Mjölkullas grannar har haft lätt att hålla sig för skratt de senaste åren. Hoppas att 17-miljonerspaketet ger avsedd effekt. Tekniska nämnden har inte pengarna i sin budget men har begärt extranslag från kommunstyrelsen och kommunfullmäktige. Men de besluten är nog mest att betrakta som formalia i sammanhanget. Ingen tung nämnd fattar sådana beslut utan att ha garantier. Nämnden flaggar också för att ytterligare pengar kan behövas nästa år.

Investeringsmedel för projekt, Förbättringsarbeten VA-verk Luktreduceringssystem gasklockan, kringutrustning, markarbete, el 250 Ventilation externslammottagning 250 Kompressor, installation och kringutrustning 300 Slamavvattning, centrifug, torrslampumpar, installation och kringutrustning 2 700 Blåsmaskinbyggnad, blåsmaskin, markarbete, byggnation, installation, kringutrustning. 5 100 Biosteg, luftspett, kompressor, installation och kringutrustning 800 Rötkammare, rötslamlager, gasfackla 1 600 11 000 Investeringsmedel för projekt, Avloppspumpstationer ombyggnad Pumpstation, svavelvätefällor, installation och kringutrustning 6 300 6 300
Totalt äskat medel  17,3 miljoner kr.
                                            *
En helt annan sak. Nog är det en ödets ironi att en kommun som bollar med hundratals miljoner i umgänget med Lalandia sträcker vapen för att en pump värd 150 000 kr gått sönder i Motalabadet (Marieberg)? En pump är en stor pryl som utsätts för mekaniskt slitage. I näringslivet förekommer begreppet förebyggande underhåll men det tycks vara okänt i Motala kommun. Varje bilägare vet hur viktigt det är med underhåll och lämnar in bilen för service varje år.
                                            *
Så har det hänt. Motalas förre gruppledare för Moderaterna, Sören Hjelm, och gamle kommunalrådet Per-Arne Larsson (S) har mötts på golfbanan i Flemminge. Den senare blev så exalterad att han stoppade ner drivern i bagen och plockade upp pipan för omväxlings skull. Sören Hjelm slog in på en ny bana efter tiden som oppositionsråd och skrev en utomordentlig biografi över Luxors grundare, fabrikör Axel Holstensson. Min sagesman har inget nämnt om färgen på herrarnas bagar men jag utgår från att Larssons är röd och Hjelms blå. Ni som följer min blogg vet naturligtvis att det är på golfbanan som de avgörande stegen tas för en politisk, social och ekonomisk utveckling av landet.

God middag!        

Om Gud är god och bromsarna håller på riskokaren är det risk för att er lokala/kommunala nyhetsbyrå återkommer.  

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.