Fortsätt till huvudinnehåll

En kär gammal vän



En kär gammal vän damp ner i brevlådan häromdagen. Jag talar om Tranås-Posten som är still going strong. Janne Justegård och Tina Antonsson har som vanligt gjort ett gott jobb med stora och små nyheter från Tranås och omkringliggande orter. Precis som en välmatad lokaltidning ska se ut..

Kommunala nyheter som att kommunstyrelsens arbetsutskott bjuder ut mark till en entreprenör för att bygga 28 lägenheter och en förskola i kvarteret Nötskrikan. Det förra sanatoriet Romanäs ska bli rehabiliteringscentrum och konferenslokal efter 19 års träda där den pampiga huvudbyggnaden vid Sommens strand genomgått en varsam renovering.

En nostalgisk sida ägnas åt musikpuben Stopet som på 70-talet drevs av Leif Nilsson och Olle Lejon. Många kända artister som Pugh Rogefeldt, Ted Gärdestad och Tomas Ledin har uppträtt på den lilla intima puben. Det höll i nästan tio år men mot slutet av 70-talet höjdes gagerna kraftigt och Stopet kunde inte längre konkurrera om artisterna. Har en känsla av att redaktör Justegård förlagt många redaktionsmöten till puben. Lokalen hyser numera Tranås Bridgeklubb.

Artikeln om läkaren som en gång om året simmar 4,4 km till jobbet på vårdcentralen från hemmet i Hätte är ett udda men kul inslag.

På sista sidan berättar redaktionen att en affär i Aneby sålt en Lotto-kupong som gav hela 3,1 miljoner kr i vinst. Men vinnaren var ingen lokalboende utan en Vetlandabo på genomresa. Typisk smålänning som inte kunde lämna kvar några korvören i Aneby.

För övrigt väntar jag på mitt favoritreportage om hur tillverkningen av Hugos isterband går till i Örserum. Vad är hemligheten bakom den underbara smaken?


TP är en opretentiös och trivsam publikation och mer än en gång har jag funderat på något liknande för Mjölby.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.