Vinnande skär på Grand Hotel

För ett par år sedan tvingades jag av utrymmesskäl göra en omfattande utrensning i bokhyllorna. Bokhyllorna bågande. Jag lade ut en uppdatering på Facebook. Först till kvarn får först mala liksom. Författaren, förläggaren och bokvännen Jan Holmbom var snabbt på plats. ”Du är inte klok Jacob, du får inte kasta dem” sa han innan han försvann med bagageluckan fylld med böcker.”

Men en gammal bok överlevde och den upptäckte jag av en slump häromdagen. Sigge Ericsson – Vinnande skär, utgiven på Bonniers folkbibliotek. Förmodligen en julklapp för jag känner igen min mors handstil på försättsbladet. Att idrottsmän skrev memoarer var ovanligt på den tiden. Jag hade bara läst en tidigare och det var Nacka Skoglunds En miljon för en klackspark.

Jämtlänningen Sigge Ericsson (f-30) var en av 50-talets populäraste idrottsmän med EM- och VM-guld 1955. De långa distanserna var hans specialitet.

Vad minns jag av boken efter 61 år? Jo, det fanns en passus som jag fastnade för. På lördagskvällen innan de avslutande 1 500- och 10 000- metersloppen gick Sigge på Grand Hotel i Falun, umgicks med kända och okända och tog en sväng på dansgolvet. Han var inte i säng förrän vid halv tolv. Ett ovanligt sätt att förbereda sig på kvällen före ett EM.

”Men, skriver Sigge, bättre än att ligga och vrida sig i sängen och inte kunna sova som konkurrenterna gjorde. Den uppladdningen var perfekt för mig”.

Jag bläddrar fram till det kapitlet och min 60 år gamla minnesbild stämmer. Vid åtta års ålder hade jag tydligen en receptiv hjärna.

EM 1955 var en riktig folkfest trots dåligt väder och ännu sämre is. Kopparvallen hade 15 000 jublande åskådare när Östersundsonen bärgade EM-titeln efter ett strålande lopp på 10 000 meter. Kranskullan anlände med helikopter och Prins Bertil var prisutdelare Tvåa var den legendariska ryssen Gontjarenko.

Vad skriver han för övrigt? Han prisar det goda kamratskapet mellan landslagsåkarna, kritiserar framfusiga journalister – vem gör inte det – och de mossiga amatörbestämmelserna. Han beundrade ryssarnas sportsmanship. Gösta Olander, som var chef för träningsanläggningen Vålådalen, hade en stor del i hans framgångar. Sigge gick på krogen ibland men slarvade inte med träningen. Boken innehåller en del bildmaterial. Bland annat en rar bild på föräldrarna vid radioapparaten där pappan för protokoll över varvtiderna.

Jag blev påmind om hans existens när jag under 70-talet jobbade på Luxors försäljningsavdelning.  Jag berättade för Roland, som var säljare på Norrlandsdistriktet, att Sigge var något av en idol under ungdomsåren. Då utbrast Roland: ”Va, han och jag drack grogg på Östersunds stadshotell i förra veckan”. Jag minns att Roland berättade att Sigge då var säljare på ett försäkringsbolag.

Om Sigge varit född 20-30 år senare hade han säkert blivit reklampelare eller programledare på TV likt Gunde Svan. Han hade utseendet och sättet för sig.

Alla idrottsintresserade svenskar vet att den svenska skridskosporten för en undanskymd tillvaro numera. Varför det blivit så är inte jag mannen att förklara. VM- och EM-tävlingarna med Lars-Gunnar Björklund vid mikrofonen var en fröjd att se.

Visst är detta vinnande skär.

• 11 individuella SM-guld på distanser från 1 500 - 10 000 meter.
• EM 1954 - sammanlagt brons i Davos
• VM 1954 - sammanlagd 4:a i Sapporo
• EM 1955 - sammanlagt guld i Falun
• VM 1955 - sammanlagt guld i Moskva
• EM 1956 - sammanlagt brons i Helsingfors

• Olympiska vinterspelen 1956 – silver på 5 000 meter.
• Olympiska vinterspelen 1956 – guld på 10 000 meter.

Svenska Dagbladets bragdmedalj 1955