Fortsätt till huvudinnehåll

En citatmaskin i depån



Inget är sig likt denna sommar. Tidigare har man krupit upp i soffhörnet och varit garanterad underhållning när IFK Norrköping spelat och Piraterna kört. Men i år är inte nöjet lika stort och irritationen märkbar över Norrköpings oförmåga att få bollen i mål. Hur kan en sådan försämring äga rum under ett månadslångt sommaruppehåll?

Jag har två möjliga förklaringar: Janne Andersson-effekten har klingat av och efterträdaren Jens Gustavsson når inte upp till företrädarens storhet som ledare. Tongivande spelare som Niklas Bärkroth, Christopher Telo och Niclas Eliasson har sålts och ersättarna håller inte samma klass. Nu gäller det att hålla nedflyttningsspöket borta. En slutplacering högt uppe i tabellen kan vi inte längre hoppas på.


Piraterna har under flera stått för tisdagsunderhållningen under många år med topplaceringar och svenska mästerskap. C Mores intressanta sändningar har höjt en ganska enahanda sport till nya nivåer. För en utomstående såg det ut som Duntebergets stolthet slarvade bort två poäng mot Smederna i tisdags. Chansen till slutspel är borta och det finns fortfarande risk för degradering till allsvenskan. Det senare vore en ekonomisk och sportslig katastrof. Sjunkande publik- och sponsorintäkter, inga TV-sändningar och inga mittuppslag på sportsidorna. Kommunen kan se sig om i stjärnorna efter amorteringar på de generösa lån klubben beviljats.

Stefan Andersson Skill har sagt i Corren att han knappast blir kvar som lagledare om det blir en degradering. Jag vet några som kommer att sakna Stefan och det är mina gamla journalistkolleger. Karln är en färgstark citatmaskin som sprutar ur sig rubrikstoff i var och varannan mening. Bara fram med blocket och anteckna.

Oavsett utgången av nästa veckas match måste Stefan få ett högt betyg för de år han lett Piratförarna runt ovalen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En försvarsbjässe från Storgatan

År 1990 utsåg regeringen generallöjtnant Åke Sagrén till arméchef. Ett av hans första uppdrag som nyutnämnd var en inspektion på Kvarn. Eftersom jag bott granne med Åke Sagrén på Storgatan 21 A i Motala frågade jag dåvarande redaktören för Correns lördagsläsning, Åsa Christoffersson, om jag fick göra ett knäck. Åke Sagrén växte upp i en tvårummare med två bröder. Fadern var svarvare och anställd på centrala torpedverkstan som alla andra pappor i trappuppgången, och hemvärnschef i Motala under kriget. Mamman hette Annie och var husets snällaste tant. Familjen hade djupa Motalarötter. Åkes farfar drev häståkeri och hade en liten gård i Gamla Stan. Åke berättade att han gjorde sällskap med sin far när hemvärnet gick vakt på Strömbron under kriget. Medlemskapet i hemvärnet var det enda fritidsnöje han tilläts ha. Åke och hans bröder fick inte spela fotboll med de andra grabbarna på gården, all fritid gick åt till studierna. Min äldre bror berättade att den blivande arméchefen g...