Med Jacob vid tangentbordet

Ni har väl hört den där sorgliga visan om grabben som aldrig får till ét i sänghalmen för han låter som en hel Motalarevy? Ständigt detta klankande på oss i Östergötland vilket började med paret Storch i Sällskapsresan. Men jag slår tillbaka mot den illasinnade förföljelsen. Om vi börjar söderifrån står skånskan i en klass för sig och man får vara glad över att inte missförstånden är fler. Fortsätter vi norrut på västkusten hamnar vi i Göteborg hos goa gubbar, Weiron i ottan och Kal o Ada. Svansföringen är hög men somliga låter som en tetig kärring som missat årets reafynd på Avenyn eller sett prislapparna på varorna i Feskekörkan. Norr om Göteborg finns det människor som talar bohuslänska. Ännu värre. Med de där långa iiina kan man tro att fiskargubbarna satt hummertinorna på tvären i gomseglet. Ni som är tillräckligt gamla för att ha sett och hört Åke Falck i Ett köpmanshus i skärgården förstår vad jag menar. Västgötskan är uppiggande och passar bra till goa

Illustration: Börje Matthiasson  Vi säger grattis till Göta Stenhus som vann markanvisningstävlingen om södra Björkudden. Det vinnande förslaget innehåller 54 hyresrätter i låga hus. Om man använder idrottstermer kan man kalla det en hemmavinst för Göta Stenhus är ett Mjölbyföretag och vd/ägare Karl-Johan Johansson har rötterna i välkända företagarfamiljen Johansson på Bleckenstad gård. I teamet ingår också arkitekten Börje Mathiasson som tidigare var stadsarkitekt i Mjölby många år. Södra Björkudden kanske inte alla Mjölbybor har klart för sig var det ligger men det handlar om platsen för Länkens tidigare lokaler. En del av det stora byggprojektet Svartå strand. Det var ett smart drag att placera lägenheterna i låga hus eftersom den hittillsvarande bebyggelsen domineras av förhållandevis höga hus. Göta Stenhus är en uppstickare i byggbranschen som tidigare byggt fem kedjehus strax norr om det nuvarande området. Bolaget har byggt villor på Sörby, bygger kedjeh

Golfen har ett organisatoriskt och ekonomiskt försprång framför övriga medlemmar i Riksidrottsförbundet. Tack vare ett beslut som fattades för 30 år sedan. Det hävdar Dan Persson, ekonom och krönikör på Idrottens Affärer. Dan Persson skriver att RF:s nya strategi till 2025 ”Från Triangel till Rektangel” bygger på förhoppningen om att svenska förbund kan ställa om sig så att deras medlemmar fortsätter idrotta livslångt i förbundets regi. Matematiken när det gäller antalet tillgängliga timmar för anläggningar och hallar gör detta fullständigt omöjligt. Kommunerna kan av ekonomiska skäl inte klara att bygga så många hallar och idrottsplatser att det räcker till för det storslagna målet. Men SGF och Korpen är redan inne i rektangeln. SGF fattade häromveckan beslutet att tillsätta en breddchef vars uppgift är att värva nya proselyter till sporten. Ur den breda basen ska sedan eliten rekryteras och vidareutbildas. Varje ny medlem ger positiva avtryck på den sista raden i b

L änsstyrelsen är en ofta citerad institution i medierna. Landshövdingen gör si eller så och är ordförande i diverse styrelser som Göta Kanalbolag. Elisabeth Nilsson får sällan kritik medan hennes beslutsfattande kolleger i kommunen eller regionen får mycket skit särskilt om de ger sig på bussförbindelser på landet. Men Länsstyrelse och landshövding är ämbeten på väg ut. De har peakat i sin maktutövning och mycket av dess funktioner har övertagits av landstingen (I Östergötland kallat regionen). Det är inte jag som säger detta utan Anders Lidström, professor i statsvetenskap vid universitet i Umeå. Ämbetet infördes under Axel Oxenstiernas dagar för att hålla ihop det vidsträckta riket, få in skatter och hålla koll på eventuella upprorstendenser. Redan från början var rollen dubbel. Landshövdingen skulle dels bevaka statens intressen, dels vara länets representant mot staten. På senare år har den senare delen av uppdraget allt mer tagit över. ”Under 1970- och 80-talen