Fortsätt till huvudinnehåll

Din backswing är längre än du tror



En bild från 2009 men fortfarande lika vacker. Ja, banan alltså.


Vi skriver den 14 oktober och säsongen närmar sig det obönhörliga slutet. Som vanligt finns både positiva och negativa inslag i summeringen. Till det senare hör att Tranås lämnar alliansen.

Det var det besked som framfördes från styrelsen vid säsongens slut. Så här beskriver Mjölbys ordförande Per Borthen beslutet i månadsbrevet.

”Tranås har under året genomfört en rådgivande enkätundersökning bland medlemmarna, som visar att medlemmarna är positiva till samarbetet. Trots detta har styrelsen i Tranås GK beslutat att lämna alliansen med motiveringen att man vill öka tillgängligheten för egna medlemmar och betalande greenfeegäster.”

Öka tillgängligheten för betalande greenfeegäster… jag är inte helt övertygad om att greenfeegästerna kommer att strömma till i stor mängd. Tranås är inte längre den kvalitetsbana som vi minns för 15-20 år sedan.

Enligt Per Borthen ska kvarvarande kvartett arbeta för att hitta en ny klubb som ersätter Tranås. Jag hoppas att Vadstena bjuds in i gemenskapen. Mina motiv är rent egoistiska. Det var på Hagalund jag började spela 1972 och var kvar i tio år och där har jag några golfkompisar kvar. Banan har utvecklats sedan dess både storleks- och kvalitetsmässigt. Det är alltid lika inspirerande att spela Vadstena.

Tankar på närmare samarbete har funnits länge. I mitten av 1990-talet var jag redaktör för Mjölbys klubbtidning Inspel och föreslog att vi skulle ha ett långtgående samarbete med Motala och Vadstena. Bara Motala nappade och vi kom överens om att spela på varandras banor för en hundring. Vadstena var kallsinnigt till förslaget. Därför blev det en glad överraskning när Alliansen presenterades drygt tio år senare av dåvarande ordföranden Zamora Nyholm.

Ett samarbete mellan så många parter är naturligtvis knepigt och har man krav på millimeterrättvisa är det omöjligt att åstadkomma. Det verkar som om respektive klubbledning tror att den egna banan tar emot flest gratisspelare och att ett fåtal av de egna medlemmarna utnyttjar samma möjlighet på samarbetsbanorna. Om det stämmer vet jag inte.

Tranås är inte den första som lämnat Alliansen. Söderköping stack för några år sedan efter att ha velat fram och tillbaka och nu har man slagit ihop sina påsar med Klinga. Får se hur länge det äktenskapet håller. Så här lite på håll ser det ut som om Motala, Mjölby och Vreta är den hårda kärnan i det nuvarande samarbetet.

Så här års är banorna präglade av höstrusket och senaste numret av Svensk Golf är fylld med annonser för Long Stay i Spanien eller Portugal. Ett annat glädjeämne är Anna Nordqvists majorvinst i Evian som jag tyckte försvann något i mediabruset.

Hösttouren väntar den 23 och 24 oktober innan det är dags att packa ihop för säsongen. Innan dess levererar jag den vanliga förmaningen: var rädd om kristallkronan. Din backswing är längre än du tror.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.