Din backswing är längre än du tror

En bild från 2009 men fortfarande lika vacker. Ja, banan alltså.

Vi skriver den 14 oktober och säsongen närmar sig det obönhörliga slutet. Som vanligt finns både positiva och negativa inslag i summeringen. Till det senare hör att Tranås lämnar alliansen.

Det var det besked som framfördes från styrelsen vid säsongens slut. Så här beskriver Mjölbys ordförande Per Borthen beslutet i månadsbrevet.

”Tranås har under året genomfört en rådgivande enkätundersökning bland medlemmarna, som visar att medlemmarna är positiva till samarbetet. Trots detta har styrelsen i Tranås GK beslutat att lämna alliansen med motiveringen att man vill öka tillgängligheten för egna medlemmar och betalande greenfeegäster.”

Öka tillgängligheten för betalande greenfeegäster… jag är inte helt övertygad om att greenfeegästerna kommer att strömma till i stor mängd. Tranås är inte längre den kvalitetsbana som vi minns för 15-20 år sedan.

Enligt Per Borthen ska kvarvarande kvartett arbeta för att hitta en ny klubb som ersätter Tranås. Jag hoppas att Vadstena bjuds in i gemenskapen. Mina motiv är rent egoistiska. Det var på Hagalund jag började spela 1972 och var kvar i tio år och där har jag några golfkompisar kvar. Banan har utvecklats sedan dess både storleks- och kvalitetsmässigt. Det är alltid lika inspirerande att spela Vadstena.

Tankar på närmare samarbete har funnits länge. I mitten av 1990-talet var jag redaktör för Mjölbys klubbtidning Inspel och föreslog att vi skulle ha ett långtgående samarbete med Motala och Vadstena. Bara Motala nappade och vi kom överens om att spela på varandras banor för en hundring. Vadstena var kallsinnigt till förslaget. Därför blev det en glad överraskning när Alliansen presenterades drygt tio år senare av dåvarande ordföranden Zamora Nyholm.

Ett samarbete mellan så många parter är naturligtvis knepigt och har man krav på millimeterrättvisa är det omöjligt att åstadkomma. Det verkar som om respektive klubbledning tror att den egna banan tar emot flest gratisspelare och att ett fåtal av de egna medlemmarna utnyttjar samma möjlighet på samarbetsbanorna. Om det stämmer vet jag inte.

Tranås är inte den första som lämnat Alliansen. Söderköping stack för några år sedan efter att ha velat fram och tillbaka och nu har man slagit ihop sina påsar med Klinga. Får se hur länge det äktenskapet håller. Så här lite på håll ser det ut som om Motala, Mjölby och Vreta är den hårda kärnan i det nuvarande samarbetet.

Så här års är banorna präglade av höstrusket och senaste numret av Svensk Golf är fylld med annonser för Long Stay i Spanien eller Portugal. Ett annat glädjeämne är Anna Nordqvists majorvinst i Evian som jag tyckte försvann något i mediabruset.

Hösttouren väntar den 23 och 24 oktober innan det är dags att packa ihop för säsongen. Innan dess levererar jag den vanliga förmaningen: var rädd om kristallkronan. Din backswing är längre än du tror.