Fortsätt till huvudinnehåll

Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten

Magnus- blivande statsråd?



Ödeshögs riksdagsman Magnus Oscarsson (KD) är ingen blyg gosse. Han är inne på sin första mandatperiod i riksdagen men har önskemål att bli landsbygdsminister vid ett eventuellt regeringsskifte nästa år. Det är ovanligt att en politiker är så rättfram med sina framtidsplaner.

Han gör sitt utspel i tidningen lantmannen.nu (9) som skrivit ett stort uppslaget porträtt av den f d köttbonden och slöjdläraren. Oscarson ska ändra på mycket i svensk jordbrukspolitik om han kommer till toppen på departementet men övertygar inte reportern Sara Johansson på alla punkter om sina kunskaper. Om drömmen går i uppfyllelse gör han en blixtkarriär för idag är han bara suppleant i miljö- och jordbruksutskottet.

Hans upphöjelse till statsråd förutsätter tre saker:

1) Kristdemokraterna klarar fyraprocentsspärren och förblir ett riksdagsparti. Inte självklart.

2) Alliansen vinner valet vilket också är en öppen fråga.

3) KD övertygar M, L och C om förträffligheten om sin kandidat. Jag har svårt att tänka mig att C frivilligt släpper ifrån sig den posten.

Hur var det dåvarande centerledaren Gunnar Hedlund uttryckte sig för ett antal år sedan? ”Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten”.
                                                    *

Nu till en helt annan sak. Skådespelerskan Birgitta Ulfsson har dött vid 89 års ålder. Den finlandssvenska aktrisen hade en lång och framgångsrik karriär på båda sidor om Östersjön. I Sverige slog hon igenom i Muminmamman där hon spelade modern till sin make Lasse Pöysti som var Mumintrollet.

Hur många minns att hon har en anknytning till Boxholm? 1982 spelade hon huvudrollen i Indiankojan som var SVT:s stora satsning på barn- och ungdomsfilm det året. Merparten spelades in i Boxholm och teamet tillbringade flera veckor på orten den sommaren.

Corren var naturligtvis på plats och det var första gången jag hade en helsida på sidan 3 som var den tidens stora reportagesida med god hjälp av fotografen Sven Fransson. Birgitta Ulfssons finlandssvenska accent hördes över alla andra under inspelningspauserna. Andra kända skådespelare var Pontus Gustafsson, Carl Ivar Nilsson, Tomas Norström. Viveka Seldahl och Torsten Wahllund. Ingen dålig laguppställning. Hela gänget hade kul om kvällarna också och tillbringade rätt mycket tid i en villa i Fällhagen.

Inspelningsfolket gjorde om Storgatan något. En damfrisering mitt emot Correns redaktion på Storgatan 25 förvandlades till systembolag på utsidan. Ingen plockade ner gröna skylten efter inspelningen och långt in på hösten ställde den till med förvecklingar för en förbipasserande Stockholmare en fredagseftermiddag. Hur han än ryckte i dörren förblev den stängd. Jag förklarade att skylten bara var fejk och några starkvaror fanns inte där. Han tittade misstroget på mig och undrade om jag var en IOGT-are som missunnade honom en fredagskvarting. ”Du får åka till Mjölby” sa jag och han hoppade in i Opeln och fräste vidare norrut. Det var minst en tegelsten på den gaspedalen.

Såvitt jag minns genomförde SVT inspelningen utan s k produktionsstöd från Boxholms kommun.

Fejkade lokalen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...