Fortsätt till huvudinnehåll

Ömma tår i rondellen




Krypskyttet mot den konstnärliga utsmyckningen i den blivande rondellen Svarvargatan-Smålandsvägen tycks aldrig ta slut. Attackerna framförs inte på insändar- eller debattsidor utan på nyhetsplats (Corren lördagen 7 oktober). Det är inte ofta en interpellationsdebatt i kommunfullmäktige får sådant genomslag i pressen.

Kritiken skjuter in sig på tre saker: konstverket blir för dyrt, handläggningen har inte följt reglementet och den lokala konstparnassen har inte fått chansen att lämna anbud. Man anar en och annan öm tå under resans gång fram till rondellen. Däremot har ingen kritiserat själva ombyggnaden av en av centralortens mest trafikerade korsningar. (Vänstersväng från Järnvägsgatan in på Smålandsvägen orsakar en och annan svettdroppe vid halv fyra).

Kommunen är på väg att skriva avtal med konstnären Jörgen Svensson, tillika chef för Dalslands konstmuseum. Han har tidigare samarbetat med Mjölbys marknadschef Eva Rådander om ett konstverk i Skoghall. Det som slår mig är att ingen av kritikerna undersökt närmare vem Jörgen Svensson är. De rader jag hittat i Wikipedia (se sedan) visar på en synnerligen meriterad 59-åring med professors titel och som varit verksam på flera ledande institutioner i landet. Låt vara att han är okänd i Östergötland. Jag tror att detta konstverk kommer att få ett hjärtligare mottagande än potatisen i andra änden av Svarvargatan.

”När jag kontaktade Jörgen Svensson angående utsmyckning av en rondell var det i första hand i marknadsföringssyfte och varumärkesbyggande för Mjölby kommun, att visa att vi i den lilla kommunen också kan.”

”I ett vidare perspektiv och i framtiden skulle denna rondell kunna var startskottet för samarbeten mellan det lokala konst- och kulturlivet och de etablerade konstnärer i Sverige och världen där Jörgen fungerar som en dörröppnare”, framhåller Eva Rådander och fortsätter.

Jag vet och förstår att det finns säkert fler som kan vara dörröppnare till detta men det var i alla fall så jag tänkte. Kultur är och blir jätteviktigt för vår tillväxt i kommunen framöver.”

En ny konstpolicy skrivs i kommunen och i den slår man fast att kultur- och fritidsnämnden ska ha det avgörande inflytandet på framtidens offentliga konst. ”Det går inte att gå förbi kultur- och fritidsnämnden. Vi ska vara med när sådana beslut tas”, säger ordförande Elisabeth Moborg (S) till Corren.

Det låter betryggande. Vi får se hur det går när nästa rondell ska byggas. Om det nu finns någon korsning kvar i kommunen som ännu inte är ombyggd.

Jörgen Svensson, född 1958 i Skoghall, bosatt i Göteborg är en svensk konstnär. Han var 1995 rådgivare åt dåvarande kulturminister Margot Wallström. Åren 1996–2002 var han professor på Konsthögskolan Valand i Göteborg och 2002–2006 var han professor vid Konstakademien Trondheim, Norge.
Jörgen Svensson har arbetat med projektbaserade verk i en social och politisk kontext. När han år 2000 deltog i samlingsutställningen Amateur/Eldsjäl på Göteborgs konstmuseum, monterade han texten Pizzeria i brons på museets fasad. Samma år organiserade han Public Safety i sin födelseort Skoghall med en rad internationella samtidskonstnärer och hela  projektet resulterade även i en TV-dokumentärfilm. Jörgen Svensson initierade och drev tillsammans med den norske kritikern och skribenten Jan Inge Reilstad ett av huvudprojekten då Stavanger var europeisk kulturhuvudstad 2008. Projektets namn var Neighbourhood Secrets, inom vars ram han skapade verket "Behind Every Great Fortune There Is A Crime", som bland annat innehöll en kopia av en fängelsecell från Stavangers fängelse, byggd i glas, placerad i Stavangers kulturhus. Svensson är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[1].Jörgen Svensson erhöll Sten A Olssons kulturstipendium 2009.[2]

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.