Fortsätt till huvudinnehåll

Ömma tår i rondellen




Krypskyttet mot den konstnärliga utsmyckningen i den blivande rondellen Svarvargatan-Smålandsvägen tycks aldrig ta slut. Attackerna framförs inte på insändar- eller debattsidor utan på nyhetsplats (Corren lördagen 7 oktober). Det är inte ofta en interpellationsdebatt i kommunfullmäktige får sådant genomslag i pressen.

Kritiken skjuter in sig på tre saker: konstverket blir för dyrt, handläggningen har inte följt reglementet och den lokala konstparnassen har inte fått chansen att lämna anbud. Man anar en och annan öm tå under resans gång fram till rondellen. Däremot har ingen kritiserat själva ombyggnaden av en av centralortens mest trafikerade korsningar. (Vänstersväng från Järnvägsgatan in på Smålandsvägen orsakar en och annan svettdroppe vid halv fyra).

Kommunen är på väg att skriva avtal med konstnären Jörgen Svensson, tillika chef för Dalslands konstmuseum. Han har tidigare samarbetat med Mjölbys marknadschef Eva Rådander om ett konstverk i Skoghall. Det som slår mig är att ingen av kritikerna undersökt närmare vem Jörgen Svensson är. De rader jag hittat i Wikipedia (se sedan) visar på en synnerligen meriterad 59-åring med professors titel och som varit verksam på flera ledande institutioner i landet. Låt vara att han är okänd i Östergötland. Jag tror att detta konstverk kommer att få ett hjärtligare mottagande än potatisen i andra änden av Svarvargatan.

”När jag kontaktade Jörgen Svensson angående utsmyckning av en rondell var det i första hand i marknadsföringssyfte och varumärkesbyggande för Mjölby kommun, att visa att vi i den lilla kommunen också kan.”

”I ett vidare perspektiv och i framtiden skulle denna rondell kunna var startskottet för samarbeten mellan det lokala konst- och kulturlivet och de etablerade konstnärer i Sverige och världen där Jörgen fungerar som en dörröppnare”, framhåller Eva Rådander och fortsätter.

”Jag vet och förstår att det finns säkert fler som kan vara dörröppnare till detta men det var i alla fall så jag tänkte. Kultur är och blir jätteviktigt för vår tillväxt i kommunen framöver.”

En ny konstpolicy skrivs i kommunen och i den slår man fast att kultur- och fritidsnämnden ska ha det avgörande inflytandet på framtidens offentliga konst. ”Det går inte att gå förbi kultur- och fritidsnämnden. Vi ska vara med när sådana beslut tas”, säger ordförande Elisabeth Moborg (S) till Corren.

Det låter betryggande. Vi får se hur det går när nästa rondell ska byggas. Om det nu finns någon korsning kvar i kommunen som ännu inte är ombyggd.

Jörgen Svensson, född 1958 i Skoghall, bosatt i Göteborg är en svensk konstnär. Han var 1995 rådgivare åt dåvarande kulturminister Margot Wallström. Åren 1996–2002 var han professor på Konsthögskolan Valand i Göteborg och 2002–2006 var han professor vid Konstakademien Trondheim, Norge.
Jörgen Svensson har arbetat med projektbaserade verk i en social och politisk kontext. När han år 2000 deltog i samlingsutställningen Amateur/Eldsjäl på Göteborgs konstmuseum, monterade han texten Pizzeria i brons på museets fasad. Samma år organiserade han Public Safety i sin födelseort Skoghall med en rad internationella samtidskonstnärer och hela  projektet resulterade även i en TV-dokumentärfilm. Jörgen Svensson initierade och drev tillsammans med den norske kritikern och skribenten Jan Inge Reilstad ett av huvudprojekten då Stavanger var europeisk kulturhuvudstad 2008. Projektets namn var Neighbourhood Secrets, inom vars ram han skapade verket "Behind Every Great Fortune There Is A Crime", som bland annat innehöll en kopia av en fängelsecell från Stavangers fängelse, byggd i glas, placerad i Stavangers kulturhus. Svensson är representerad vid bland annat Göteborgs konstmuseum[1].Jörgen Svensson erhöll Sten A Olssons kulturstipendium 2009.[2]

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer