Naturum i Borghamn

Anders Agnemar i Vadstena föreslår i en motion att ett Naturum byggs i Borghamn. Vätterns vatten, Ombergs djur och natur och den traditionsfyllda stenindustrin är värda att lyftas fram i rampljuset framhåller centerveteranen.

Jag vet inte om tidpunkten är vald med tanke på att hamnens ägare, statliga Sveaskog, har beslutat sälja fastigheten.

För några år sedan gjorde vi en traktorsafari en het julidag. Trakten visade sig från sin bästa sida. Blå himmel, strålande sol, gula vetefält och svalkande vindar från Vättern. Solbrända människor vinkade glatt på stränderna.

Första anhalten var kalkstensbrottet och guiden berättar om dess betydelse för bygget av Göta Kanal och Karlsborgs fästning på andra sidan sjön. Cirka 800 man i kronoarbetskåren (livstidsfångar) var sysselsatta med kalkstensbrytning i Borghamn. Arbetsvillkoren var usla och mathållningen skral. Många tragiska livsöden avslutades vid Ombergs fot.

Anders Agnemars idé är värd allt stöd. Men först måste han få Vadstena kommun med på vagnen för att bearbeta berörda myndigheter. Ett Naturum i Borghamn kan ses som en kulturell motvikt till det genomkommersiella Lalandia tre mil norrut så småningom. Naturvärdena i Vättern och Omberg är odiskutabla. Området har potential som det brukar heta när marknadsförare kommer samman.

Borghamn behöver stimulans. Nedläggningen av Rogslösa skola har vi i färskt minne och det är väl ett par år sedan bussen slutade trafikera Vadstena och Ödeshög. Hur länge sedan är det sedan Konsum lades ner?

Jag känner lite extra för södra delen av Vadstena kommun. Här fann jag min hustru Ing-Marie och här skrev jag om många fotbollsmatcher (60- och 70-tal) där Strå, Borghamn och Hästholmen var involverade. Min svärfar Ingmar Jarl drev åkeri i många år på orten och han och hans chaufförer levererade mycket prima kalksten över hela landet varav många lass gick till magnifika byggnadsverk i huvudstaden.

Ing-Marie är född och uppvuxen på Skedet och hennes mustiga historier om traktens original är stor underhållning.  Alla interiörer platsar inte i Gods och Gårdar om vi säger så.

Hennes skrönor är inte av den arten att de lämpar sig för publicitet men jag kan inte undanhålla er denna historia från mitten av 1960-talet där hennes bror och hans kompisar spelade en viss roll. Flera släktingar kan intyga autenciteten i denna historia från 1960-talet

Borghamn hade fram till 1992 en lanthushållsskola belägen vid hamnen där flickorna fick lära sig allt som hörde till för att driva ett hushåll på landet. Givetvis flockades traktens unga män med sina mopeder och rostiga Amazoner kring denna institution. Till traditionen hörde att skolan bjöd in till kadettbal en gång om året och kadetterna kom från I 4 och T 1 i Linköping. De lokala förmågorna var praktiskt lagda och handlingskraftiga grabbar och de uppskattade inte att några Linköpingsfjantar lade an på deras tjejer. I skydd av mörkret gick Östgöta-Dals gerillakrigare till attack mot den reguljära krigsmakten, pallade upp en bil och avlägsnade hjulen vilka hamnade i Vättern. Sen var det bara att dra sig undan i buskarna och avvakta kadetternas nattliga ”avfärd”. Det sägs att det attackerade fordonet var en Opel…Kadett.

Historien fick snabb spridning och orsakade många glada skratt men inget nådde fram till fiskalens öron. Små officerssprättar från residensstaden var inte populära. Budskapet gick fram.

Sensmoralen är: mucka inte gräl med grabbar från Östgöta-Dal för då kan delar av ditt fordon hamna i Vättern. När jag var på friarstråt på bygden såg jag mig om över axeln mer än en gång.

Fortsatt förfall?