Fortsätt till huvudinnehåll

Naturum i Borghamn




Anders Agnemar i Vadstena föreslår i en motion att ett Naturum byggs i Borghamn. Vätterns vatten, Ombergs djur och natur och den traditionsfyllda stenindustrin är värda att lyftas fram i rampljuset framhåller centerveteranen.
Jag vet inte om tidpunkten är vald med tanke på att hamnens ägare, statliga Sveaskog, har beslutat sälja fastigheten.

För några år sedan gjorde vi en traktorsafari en het julidag. Trakten visade sig från sin bästa sida. Blå himmel, strålande sol, gula vetefält och svalkande vindar från Vättern. Solbrända människor vinkade glatt på stränderna.
Första anhalten var kalkstensbrottet och guiden berättar om dess betydelse för bygget av Göta Kanal och Karlsborgs fästning på andra sidan sjön. Cirka 800 man i kronoarbetskåren (livstidsfångar) var sysselsatta med kalkstensbrytning i Borghamn. Arbetsvillkoren var usla och mathållningen skral. Många tragiska livsöden avslutades vid Ombergs fot.

Anders Agnemars idé är värd allt stöd. Men först måste han få Vadstena kommun med på vagnen för att bearbeta berörda myndigheter. Ett Naturum i Borghamn kan ses som en kulturell motvikt till det genomkommersiella Lalandia tre mil norrut så småningom. Naturvärdena i Vättern och Omberg är odiskutabla. Området har potential som det brukar heta när marknadsförare kommer samman.

Borghamn behöver stimulans. Nedläggningen av Rogslösa skola har vi i färskt minne och det är väl ett par år sedan bussen slutade trafikera Vadstena och Ödeshög. Hur länge sedan är det sedan Konsum lades ner?

Jag känner lite extra för södra delen av Vadstena kommun. Här fann jag min hustru Ing-Marie och här skrev jag om många fotbollsmatcher (60- och 70-tal) där Strå, Borghamn och Hästholmen var involverade. Min svärfar Ingmar Jarl drev åkeri i många år på orten och han och hans chaufförer levererade mycket prima kalksten över hela landet varav många lass gick till magnifika byggnadsverk i huvudstaden.

Ing-Marie är född och uppvuxen på Skedet och hennes mustiga historier om traktens original är stor underhållning.  Alla interiörer platsar inte i Gods och Gårdar om vi säger så.


Hennes skrönor är inte av den arten att de lämpar sig för publicitet men jag kan inte undanhålla er denna historia från mitten av 1960-talet där hennes bror och hans kompisar spelade en viss roll. Flera släktingar kan intyga autenciteten i denna historia från 1960-talet

Borghamn hade fram till 1992 en lanthushållsskola belägen vid hamnen där flickorna fick lära sig allt som hörde till för att driva ett hushåll på landet. Givetvis flockades traktens unga män med sina mopeder och rostiga Amazoner kring denna institution. Till traditionen hörde att skolan bjöd in till kadettbal en gång om året och kadetterna kom från I 4 och T 1 i Linköping. De lokala förmågorna var praktiskt lagda och handlingskraftiga grabbar och de uppskattade inte att några Linköpingsfjantar lade an på deras tjejer. I skydd av mörkret gick Östgöta-Dals gerillakrigare till attack mot den reguljära krigsmakten, pallade upp en bil och avlägsnade hjulen vilka hamnade i Vättern. Sen var det bara att dra sig undan i buskarna och avvakta kadetternas nattliga ”avfärd”. Det sägs att det attackerade fordonet var en Opel…Kadett.

Historien fick snabb spridning och orsakade många glada skratt men inget nådde fram till fiskalens öron. Små officerssprättar från residensstaden var inte populära. Budskapet gick fram.

Sensmoralen är: mucka inte gräl med grabbar från Östgöta-Dal för då kan delar av ditt fordon hamna i Vättern. När jag var på friarstråt på bygden såg jag mig om över axeln mer än en gång.


Fortsatt förfall?


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.