Hummertina i gomseglet

Ni har väl hört den där sorgliga visan om grabben som aldrig får till ét i sänghalmen för han låter som en hel Motalarevy? Ständigt detta klankande på oss i Östergötland vilket började med paret Storch i Sällskapsresan. Men jag slår tillbaka mot den illasinnade förföljelsen.

Om vi börjar söderifrån står skånskan i en klass för sig och man får vara glad över att inte missförstånden är fler. Fortsätter vi norrut på västkusten hamnar vi i Göteborg hos goa gubbar, Weiron i ottan och Kal o Ada. Svansföringen är hög men somliga låter som en tetig kärring som missat årets reafynd på Avenyn eller sett prislapparna på varorna i Feskekörkan.

Norr om Göteborg finns det människor som talar bohuslänska. Ännu värre. Med de där långa iiina kan man tro att fiskargubbarna satt hummertinorna på tvären i gomseglet. Ni som är tillräckligt gamla för att ha sett och hört Åke Falck i Ett köpmanshus i skärgården förstår vad jag menar.

Västgötskan är uppiggande och passar bra till goa historier av Västgöta-Bengtsson och Margareta Kjellberg. ”I hadde e halter söster, vart tog ho vägen.” Känner en viss släktskap med målet på andra sidan Vättern. Småländskan är gnällig och inskränkt. Som en kissnödig marknadsförsäljare bestulen på plånboken på Adelövs marknad.

Norr om vårt län ligger Sörmland och Närke. Gnällbältet ligger som ett stråk av misstro och missunnsamhet från Nyköping i öster till Örebro i väster. Va då, då? Viivalla, ett problemområde?

I vår lilla rundresa kommer vi sedan till huvudstaden. Alla talar inte som rikslikaren Claes Elfsberg på TV. Lyssna på Lena Mellin på Aftonbladet och ni förstår vad jag menar. Tillräckligt nasal för att torrlägga Riddarfjärden.

Inga dialekter som faller på mig läppen? Jo, Uppländskan låter käck och dalmålet som det talas i trakten kring Siljan är rogivande. Men kommer man några mil västerut mot Malung blir den lika obegriplig som fiskargubbarna på västkusten. För mycket barrskog och villande mo?

Jag utnämner dock dalmålet till Sveriges vackraste dialekt. Kvinnor från Hälsingland låter sexiga på telefon så de hamnar på andra plats.

Östgötskan som den talas väster om Linköping hamnar också på prispallen. Om det inte vore för den förbenade Mottalaeuvyn förstås.