Fortsätt till huvudinnehåll

Hummertina i gomseglet





Ni har väl hört den där sorgliga visan om grabben som aldrig får till ét i sänghalmen för han låter som en hel Motalarevy? Ständigt detta klankande på oss i Östergötland vilket började med paret Storch i Sällskapsresan. Men jag slår tillbaka mot den illasinnade förföljelsen.

Om vi börjar söderifrån står skånskan i en klass för sig och man får vara glad över att inte missförstånden är fler. Fortsätter vi norrut på västkusten hamnar vi i Göteborg hos goa gubbar, Weiron i ottan och Kal o Ada. Svansföringen är hög men somliga låter som en tetig kärring som missat årets reafynd på Avenyn eller sett prislapparna på varorna i Feskekörkan.

Norr om Göteborg finns det människor som talar bohuslänska. Ännu värre. Med de där långa iiina kan man tro att fiskargubbarna satt hummertinorna på tvären i gomseglet. Ni som är tillräckligt gamla för att ha sett och hört Åke Falck i Ett köpmanshus i skärgården förstår vad jag menar.

Västgötskan är uppiggande och passar bra till goa historier av Västgöta-Bengtsson och Margareta Kjellberg. ”I hadde e halter söster, vart tog ho vägen.” Känner en viss släktskap med målet på andra sidan Vättern. Småländskan är gnällig och inskränkt. Som en kissnödig marknadsförsäljare bestulen på plånboken på Adelövs marknad.

Norr om vårt län ligger Sörmland och Närke. Gnällbältet ligger som ett stråk av misstro och missunnsamhet från Nyköping i öster till Örebro i väster. Va då, då? Viivalla, ett problemområde?

I vår lilla rundresa kommer vi sedan till huvudstaden. Alla talar inte som rikslikaren Claes Elfsberg på TV. Lyssna på Lena Mellin på Aftonbladet och ni förstår vad jag menar. Tillräckligt nasal för att torrlägga Riddarfjärden.

Inga dialekter som faller på mig läppen? Jo, Uppländskan låter käck och dalmålet som det talas i trakten kring Siljan är rogivande. Men kommer man några mil västerut mot Malung blir den lika obegriplig som fiskargubbarna på västkusten. För mycket barrskog och villande mo?

Jag utnämner dock dalmålet till Sveriges vackraste dialekt. Kvinnor från Hälsingland låter sexiga på telefon så de hamnar på andra plats.

Östgötskan som den talas väster om Linköping hamnar också på prispallen. Om det inte vore för den förbenade Mottalaeuvyn förstås.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.