Fortsätt till huvudinnehåll

En liten kommun göder statskassan

Något av det mest meningslösa som förekommer är när en åklagarmyndighet dömer ut företagsbot till en kommun.

Ni har säkert läst Correns artikel idag om att Ödeshögs kommun får böta 30 000 kronor för att ha förvarat slam på åkermark. I vanlig ordning när miljöbrott utreds hittar inte åklagaren någon ansvarig tjänsteman utan kollektivet får ta straffet.

Misstag och försummelser i Ödeshögs kommun som påtalas av myndigheterna är ganska vanliga och kommunstyrelsens ordförande Magnus Oscarsson gör en halv pudel i dagens tidning. Det har blivit ganska många pudlar genom åren.

Miljöåklagaren har avgjort en annan Ödeshögsfråga samtidigt. Våren 2007 gick orenat avloppsvatten ut direkt i Vättern vid Hästholmen. Orsaken var att pumpstationen inte klarade av att pumpa vattnet vidare sedan en av pumparna hade skrotats. Den missbedömning som då gjordes gick inte att bevisa som brottslig anser miljöåklagaren.

Jag skrev själv om detta i Corren och min minnesbild är att den förklaring som gavs, var att förvaltningen av kommunstyrelsen blivit nekad de pengar som behövdes för att köpa en ny pump. Inget uppsåt alltså, men det krävs inte särskilt mycket fantasi för att förutse att problem skulle uppstå.

Varför är det då meningslöst at döma ut företagsbot till en kommun? Jo, därför att boten drabbar en liten fattig kommun utan egentliga reserver och slår direkt mot dess invånare/skattebetalare. Några andra pengar finns inte att hämta. En liten kommun göder en betydligt rikare statskassa. Det måste finnas andra och effektivare sanktionsmetoder.

Är då 30.000 kronor för en kommun så mycket att bråka om? Ja, det är det. Jag har gjort experimentet att översätta boten till Linköpingsmått vilket motsvarar en summa på 690.000 kronor.

Då hade rubriken i Corren varit betydligt större och svartare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom