Fortsätt till huvudinnehåll

En liten kommun göder statskassan

Något av det mest meningslösa som förekommer är när en åklagarmyndighet dömer ut företagsbot till en kommun.

Ni har säkert läst Correns artikel idag om att Ödeshögs kommun får böta 30 000 kronor för att ha förvarat slam på åkermark. I vanlig ordning när miljöbrott utreds hittar inte åklagaren någon ansvarig tjänsteman utan kollektivet får ta straffet.

Misstag och försummelser i Ödeshögs kommun som påtalas av myndigheterna är ganska vanliga och kommunstyrelsens ordförande Magnus Oscarsson gör en halv pudel i dagens tidning. Det har blivit ganska många pudlar genom åren.

Miljöåklagaren har avgjort en annan Ödeshögsfråga samtidigt. Våren 2007 gick orenat avloppsvatten ut direkt i Vättern vid Hästholmen. Orsaken var att pumpstationen inte klarade av att pumpa vattnet vidare sedan en av pumparna hade skrotats. Den missbedömning som då gjordes gick inte att bevisa som brottslig anser miljöåklagaren.

Jag skrev själv om detta i Corren och min minnesbild är att den förklaring som gavs, var att förvaltningen av kommunstyrelsen blivit nekad de pengar som behövdes för att köpa en ny pump. Inget uppsåt alltså, men det krävs inte särskilt mycket fantasi för att förutse att problem skulle uppstå.

Varför är det då meningslöst at döma ut företagsbot till en kommun? Jo, därför att boten drabbar en liten fattig kommun utan egentliga reserver och slår direkt mot dess invånare/skattebetalare. Några andra pengar finns inte att hämta. En liten kommun göder en betydligt rikare statskassa. Det måste finnas andra och effektivare sanktionsmetoder.

Är då 30.000 kronor för en kommun så mycket att bråka om? Ja, det är det. Jag har gjort experimentet att översätta boten till Linköpingsmått vilket motsvarar en summa på 690.000 kronor.

Då hade rubriken i Corren varit betydligt större och svartare.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...