Tillbringade förmiddagen på golfklubbens kansli för att inhämta de senaste uppgifternatill klubbens historik. Bläddrade en stund i gamla protokoll och skrivelse och hittade till min förvåning ett protokoll skrivet av mig vid ett möte med interimsstyrelsen 1981. Det stod bland annat jag skulle ansöka om kommunalt bidrag för att öppna den provisoriska driving-range som öppnades i Måndalen. Det harfallit mig totalt ur minnet. Förmodligen var inte minnet bättre 1981 för i nästa protokoll efterlyste Stefan Svärdell vad som hänt med ansökan, men jag kom undan för jag var inte närvarande vi det mötet.
Vid en genomgång av 27 år i en ideell förening blandas både besvikelser och bedrövelser. Ekonomiska problem, relationsproblem med markägare och arrendatorer och problem med gräsväxt, men också glädjeämnen i form av sportsliga framgångar och stor uppmärksamhet i tidningen Svensk Golf för det framgångsrika ungdomsarbetet.
Just nu pekar allt uppåt. Styrelsen jobbar idogt och framgångsrikt, övergången till spelrätter har gått bra, solen skiner och instruktörerna Fredrik och Magnus Carlsson har förberett en stor satsning för att utbilda nya golfare oavsett ålder och storlek.
I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
Kommentarer
Skicka en kommentar