Ett onödigt jippo

Ibland verkar det som om kommunpolitiker över partigränserna behöver demonstrera sin enighet. Att man skäms över att diskutera och argumentera så mycket. Men då krävs en gemensam motståndare att konfrontera, gärna en annan myndighet.

Den slutsatsen landar jag i efter att ha läst om ett jippo i början av veckan där kyrkopolitikern Olof Irander protesterar mot att Svenska Kraftnät vill dra en ny kraftledning (Sydvästlänken på 400 kilovolt) ovan jord över hans marker. För att åstadkomma detta krävs en 44 meter bred kraftledningsgata, vilket demonstranterna illustrerade genom att ställa upp sig på den bredden. Deras förslag var att gräva ner en likströmskabel istället. Kommunalråden Carina Jönsson(S) och Monika Gideskog (M) deltog liksom Boxholmskollegan Per-Arne Larsson.

En äldre kvinna berörs av Svenska Kraftnäts utbyggnadsplaner och hennes bostad kommer att lösas in av staten. Inte kul förstås men ibland måste privata intressen ge vika för allmänna intressen. Jag ser en klar parallell till den pågående utbyggnaden av järnvägen och riksväg 32/50 där många fastighetsägare fått släppa till sina hus.

Corren, Östnytt och Radio Östergötland var där och det var väl syftet med hela aktionen. Frågan är till vilken nytta för enligt vad Carina Jönsson uppgav i TV, var Svenska Kraftnäts beslut redan fattat. Och husägaren Amanda Svensson sa i lokalradion att hon accepterat det bud som Svenska Kraftnät lagt på hennes hus. Ett spel för gallerierna alltså.

Ett ledningsbygge av den här dimensionen måste väl påverka naturen på något sätt oavsett om det rör sig om en luftledning eller markledning? I det senare fallet ska också träd röjas, buskar avlägsnas liksom trädrötter och stenar.

Sen kan man fundera på hur lätt vissa särintressen har för att få med sig ledande kommunpolitiker på noterna. Inte såg vi Jönsson och Gideskog demonstrera på gatorna för ett par år sedan när ett stort antal BT- och Väderstadsanställda förlorade jobben på grund av finanskrisen.

Mjölbypolitikerna ska åtminstone ha cred för att de inte gjorde som när Motalapolitikerna var ute i samma ärende för några veckor sedan. De ställde till med en trädkramaraktion som rent ut sagt var larvig.

http://www.svk.se/Projekt/Samtliga-projekt/Sydvastlanken/

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

Läs mer

En gravsten i Vadstena

I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen