Fortsätt till huvudinnehåll

TV-apparater är billigare

På 1970-talet var jag säljare på Luxor Industri AB i Motala med Mellansverige som distrikt. Jag fick goda inblickar i hur hemelektronikhandeln fungerade och slås av likheterna med dagens handel, nämligen överetablering av butiker och hård prispress. Det senaste offret var som bekant Onoff som gick i konkurs i början av veckan.

Två avgörande skillnader finns. Dagens handel domineras av några stora kedjor som Expert, Elgiganten, Media Mark, Siba och fram till denna vecka Onoff, vilka karakteriseras av aggressiv marknadsföring och låga priser. På 70-talet saknades butikskedjor av motsvarande slag utan marknaden dominerades av privatägda butiker. De senare var mer eller mindre knutna till respektive huvudleverantör; Luxor, Philips eller Telefunken.

Men det är en spännande bransch som i jämn ström lanserat nya produkter med bättre prestanda, högre kvalitet och lägre priser. På 70-talet kom VHS-bandspelarna, sedan följde satellitmottagare, Walkman, mindre och billigare musikanläggningar, DVD-spelare, mobiltelefoner och de gamla tjock-TV har ersatts av platt-TV med fantastisk bild. För att inte tala om digitala kameror för stillbild eller rörlig bild.

Om vi tittar närmare på den dominerande produkten, TV, kan vi konstatera att den blivit mycket billigare med åren. En 26-tums TV kostade 1975 cirka 5 000 kronor och samma pris råder idag. 5 000 kronor då motsvarar 25 636,98 kronor i juni 2011. (412,74 procent).

Tänk om personbilar haft samma prisutveckling? Eller bensinpriset? Tanken svindlar.

Idag är det ytterst sällan en TV-apparat krånglar. Det har gått så långt att de serviceverkstäder som fanns i varje butik är borta idag. Möjligen kan ett blixtnedslag vålla problem.

Och framförallt är programutbudet annorlunda. Då fanns två kanaler att titta. Idag har jag 24 kanaler att välja bland även om jag bara tittar på sex eller sju.

Prisuppgiften kommer från SCB:s hemsida.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Störst och bäst, minst och sämst

Hur är det ställt med parkeringarna i vår lilla stad? Jag kollar de centralt lokaliserade livsmedelsbutikerna. Vilken dag passar bättre för mina undersökningar än en onsdag före påsk? Detta är ingen undersökning av butikernas sortiment, bemötande eller pris utan möjligheten att parkera utan hjärtat i halsgropen. Vi börjar med den värsta nämligen Willys. En liten yta där man klämt in ett stort antal parkeringsplatser. Många skymda vinklar och vrår och stor risk för sammanstötningar som leder till plåtskador och uppslitande gräl. Den platsen undviker jag. Närbelägna takparkeringen över Gallerian fungerar bra sedan bilisterna börjat följa köranvisningarna. Stor och rymlig fast jag är försiktig när jag passerar hörnet vid frisersalongen. Skymd sikt åt höger. ICA på andra sidan ån har ingen stor parkering men är sällan full. Parkeringen sluttar ner från Kyrkogatan och därför har man överblick. Dessutom finns en parkering under själva affärslokalen. Lidl har inga stora ytor men det finns al

Trafikverket vill riva - Mjölby kommun nekar

Byggnämnden i Mjölby nekar Trafikverket att riva en omformarstation från 1930-talet och som togs ur bruk 2004. Det är andra gången som Byggnämnden nekar rivningslov. Omformarstationen ligger på Egebylundsvägen 3 mellan södra stambanan och linjen Mjölby-Hallsberg. Trafikverket anser att byggnaden är en fara för allmänheten och att det framgår i Trafikverkets regeringsuppdrag att byggnader som inte längre används ska avvecklas. Stadsbyggnadskontoret som berett ärendet för Byggnämnden har motsatt uppfattning . Vid den nyligen utförda byggnadsinventeringen klassades den som en byggnad med högt kulturhistoriskt värde enligt 8 kap. 13 § plan- och bygglagen. Omformarstationen är värdefull ur järnvägsvägshistorisk synvinkel då den visar på elektrifieringen av det svenska järnvägsnätet och som banade väg för det moderna Sverige men även påbörjade slutet för ångloksepoken. Stadsbyggnadskontoret anser att stationen är en viktig identitetsmarkör för Mjölby som knutpunkt för järvängen. Det allmänna