Fortsätt till huvudinnehåll

Håren reste sig på armarna

Låt mig berätta en historia om hur en stundens ingivelse leder till nya insikter och kunskaper inom en halvtimme. Tack vare Facebook.

Jag har en Facebook-vän som heter Iris Andersson och som är bosatt i Norrköping. Jag har inte träffat henne men har två gemensamma vänner i Boxholm och Borensberg. I fredags besökte Ing-Marie, Mats, Linda och jag Kolmårdens djurpark och jag slängde rutinmässigt in en statusuppdatering om detta besök och beklagade mig över de många och branta backarna. (Gubbgnäll).

Iris svarade att då hade vi knallat omkring i hennes ungdoms skidbackar. Mitt svar var att på sätt och vis var det mina hemtrakter också eftersom mina föräldrar föddes i Kvarsebo respektive Krokek. Då visade det sig att Iris som är släktforskare, bad mig om några namn och jag gav henne min farfars namn, Jakob Leonard Larsson f 1853. Det dröjde inte många minuter förrän Iris svar kom i form av en lista med farmor och farfars namn samt åtta av deras tio barn. Samtidigt kom en fråga om jag kände till någon Blom f 1871 i Kvarsebo eftersom min farmors flicknamn var Blom, men där kunde jag inte bidra med något men troligen finns där någon anknytning eftersom Kvarsebo var en glest befolkad socken i slutet av 1800-talet. Iris hade en ingift faster vars släkt kom från denna del av Kvarsebo socken.

Jag tänker inte trötta er med fler detaljer och för en rutinerad släktforskare är detta kanske vardag, men för mig är det en Aha-upplevelse. Facebook när det är som bäst. Händelsen sporrar mig till ytterligare släktforskning när höstmörkret faller.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...