Tre politiker inom den styrande alliansen har skrivit en strategiplan för Vadstenas turism. Frågan är om inte trion slår in öppna dörrar. Det är i varje fall mitt intryck av ett besök på onsdagens nostalgikväll.
Fullsatt på stans sex eller sju krogar, i flera av dem köade gästerna för ett bord som om vi vore på Stureplan, badande turister i Slottsparken, lyxiga farkoster i gästhamnen och bland alla veteranbilar och motorcyklar i hamnen var det svårt att ta sig fram med barnvagn. Bara Skänninge marknad om en vecka kan mäta sig med Vadstena när det gäller trängsel på gatorna. När vi intog grillbuffén i Slottsvillans trädgård fick jag nypa mig i armen för att inse att jag inte satt på en uteservering på Mallorca
Den stora parkeringsplatsen vid Rödtornet var full tidigt på eftermiddagen men parkeringsfrågan löste sig tack vare en på 70-talet förvärvad lokalkännedom.
De turistansvariga i Vadstenas grannkommuner måste gnissla tänder när de ser stans fördelar i jakten på turisternas allt fetare plånböcker. För det är till 95 procent turister som besöker detta evenemang. Spanade förgäves efter bekanta ansikten efter våra tio år i Vadstena. Ingen annan östgötakommun erbjuder en liknande miljö för publika evenemang. Bara Motala hamn kan tillfälligtvis konkurrera med Vadstena. Jag konstaterar också att onsdagskvällens besökare är av annan karaktär än de som stillsamt trampar vägen mellan slottet och Klosterkyrkan dagtid.
Släktens kelgris, Alexander, 20 månader, var fullmatad av alla intryck och somnade genast i bilen på väg hem till Linköping.
En jämförelse med våra Vadstenaår på 70-talet faller sig naturligt en kväll som denna. Då fanns Rådhuskällaren och Kungs Starby, det var allt. Av någon anledning var Rådhuskällarens måndagskvällar populärast och det passade oss slynglar på Östgöta-Bladet bra för tisdagar var tidningsfria. Badförbud rådde vid strandpromenaden vilket faktiskt respekterades. Oftast var det tyst och stilla på gatorna.
En sak saknar jag. Hamnschweizeriet som på 70-talet var en given samlingsplats för boende och turister. Hos Göta och Åke Orest kunde man fika länge och spana på båtar och brudar. Jag hoppas schweizeriet kommer tillbaka i någon form.
Men Vadstena måste lösa parkeringsfrågan om orten ska utvecklas som evenemangsstad. Bilisternas tålamod med att leta parkeringsplatser är begränsat.
Kommentarer
Skicka en kommentar