Fortsätt till huvudinnehåll

Fotbollskommentatorer hoppar från tuva till tuva


Sportbladet gjorde i början av veckan en stor sak av att Pontus Kåmark slutar kommentera fotboll för TV 4 efter elva år. Kåmark fick välja mellan TV 4 och sitt jobb för ett utländskt spelbolag och han valde det senare. Dam-VM i Tyskland blir hans sista uppdrag. Inget märkvärdigt med det. TV 4 klarar sig utmärkt utan Kåmark. Niklas Wikegård (hockey) ställdes inför samma val när han erbjöds ett kontrakt med TV 4 och tvekade inte att lämna sitt spelbolag, vilket det nu var.

Det är bra att TV 4 sätter en rågång mellan olika typer av uppdrag. Jag tycker att det stärker kanalens journalistiska trovärdighet. Har en tid undrat över Glenn Strömbergs dribblande mellan Viasat och SVT. Snacka om att sitta på fler stolar. Förutom detta kokar han pasta i särskilda grytor, häller i olivolja däremellan och ger ut kokböcker.

Jag tycker att Glenn Strömberg är en aning överskattad som fotbollsanalytiker och har lite svårt att förstå att han hamnat så högt i fotbollshierarkin. Men det är klart att ”han är ju en go göbbe från Götebarrg”.

Jens Fjellström i Canal Sport är väl så duktig men han får inga reklamuppdrag. Skillnaden är väl att Fjellström var en habil allsvensk fotbollsspelare men nådde aldrig landslaget.

Och Thomas Nordahl har inga uppdrag alls efter flera goda år på Viasat. I kommersiell TV sker personförändringarna snabbt, vilket också Glenn Hysén fått känna på. Hysén fick t o m gå till arbetsförmedlingen en gång och intervjuades i tidningen om denna exklusiva upplevelse.

En kompis drev under många år en lanthandel i Västra Harg. Han arrangerade också en fotbollspub en lördag i månaden under Tipsextrasäsongen och vid ett tillfälle var Thomas Nordahl inbjuden som gästtalare. Publiken bestod av män i olika åldrar, lite lagom fotbollsintresserade, någon med ett förflutet i ortens div V-lag men mest lantbrukare och skogsarbetare som ville prata bort några timmar efter veckans ensamarbete i skogar och på åkrar. Thomas trodde tydligen att publiken var verkliga fotbollskonnässörer och drog igång en avancerad taktikföreläsning långt utöver nivån ”press på bollhållaren.”

Publiken nickade till en början instämmande mest av artighet, men gjorde allt tätare turer fram till bardisken och övergick till att prata om årets skörd och den stundande älgjakten. TV-matchen rönte allt mindre intresse.

Correns och Sydsvenska förre sportchef Åke Stolt gjorde samma resa till lanthandelns källare i Önnebo. Resultatet av resan till de forna hemmatrakterna blev ett utmärkt kåseri i Sydsvenskan kommande lördag. Det är väl sådant som kallas korsbefruktning i publicistikens värld.

Åke Stolts slutkläm i kåseriet var den i Östergötland välkända vitsen om resenären som tog in på Skänninge stadshotell en fredagskväll och frågade portieren om det fanns något nöjesliv i stan. Och fick svaret: nej, hon är i Mjölby denna vecka.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...