Fortsätt till huvudinnehåll

Skrattsalvorna rungade över Motalaviken

BK 71 firade 40-årsjubileum igår. Lalle, Bullen och Nisse var en fruktad innertrio i 70-talets korpserie. Anders Berglund i bakgrunden kom med goda råd och tips inför kontraktsskrivandet med proffsklubbarna i Italien. Nej, nu skarvar jag lite.

Vilken magisk kväll på Wetternmagasinet i Motala hamn igår. Jag talar om Calle Arnwalds Nostalgikväll där Uffe Holmertz ledde övningarna med säker hand. Uffe är speciell och en av få som lyckats bli profet i sin egen hemstad. Över 200 personer i lokalen och Uffe tycks ha en personlig relation till var och en. Snabb i tanken och ännu rappare i truten.

Vi jobbade tillsammans på Östgöta-Bladet i Vadstena på 70-talet och jag försäkrar att varje arbetsdag var en dag av underhållning och glada överraskningar. Igår var han på mammas gata när han fick intervjua musikerkompisar från förr. Uffe glömmer inget utan minns alla detaljer. Skrattsalvorna rungade över Motalaviken så att brobygget riste i sina fundament en halv sjömil bort. Han och musikerna ägnade en särskild tanke åt systrarna Sjöstrand ”vars musikhandel försåg stans orkestrar med instrument, vilka alla inte blev betalda”.

Jag har inte bott i Motala sedan 1970. På den tiden var hamnen ett förfallet ställe och möjligen en plats för A-lagets farbröder att sänka en pilsner. Idag ett självklart nöjesställe med flera krogar, butiker, glasscafé, museum och massor av fritidsbåtar vid kajen. Den förvandlingen inleddes 1995 när Jan-Ove Boll öppnade motormuseet 1995.

Vilken tur att den skicklige filmaren Janne Berglund var där och dokumenterade tillställningen så att man kan återuppleva den i vinter.

Vilken tur att vi fick tillfälle att vila skrattmusklerna och lyssna till utmärkta High Tones Revival, Strangers och Ramblers mellan varven.

Vilken tur att Calle Arnwald fick denna eminenta idé.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...