Hård konkurrens bland yrkesspelarna

Gustav tränar järnsexor på Mjölby GK sommaren 2010. Bakom syns Fredrik Andersson

Golfen är obarmhärtig mot sina utövare. Vi hackare har otaliga fantasifulla förklaringar till våra misslyckanden men i slutändan är det sista raden på scorekortet som säger allt. Vi kan aldrig i likhet med fotbollsspelare skylla på medspelare, domare eller skavsår. Statistiken avslöjar allt. Som fritidsgolfare kan vi leva med detta men för den som har valt sporten som levebröd är det tuffare papper. Kommer in på dessa funderingar i efterdyningarna av Gustav Adells storstilade vinst på Öland igår. Två dagars golfspel på Ekerum och Kalmar gav 72 000 kr brutto i plånboken och bakom sig i prislistan hade han kända namn som Patrik Sjöland, Jarmo Sandelin och Joakim Haeggman. Jag blev nyfiken på Gustavs ranking och gick in på golf.se för att kolla och jag ser att Gustav är rankad som nr 58 i Sverige. Högst rankad är förstås Robert Karlsson. Gustavs förra klubbkompis från Mjölbytiden, Andreas Andersson, är rankad som nr 103. Gustav har sedan proffsdebuten 2005 spelat in totalt 766 492 kronor vilket gör ett årligt snitt på 128 ooo kronor. I år är sammanlagda prissumman 123 900 kr varav gårdagens prischeck alltså utgör merparten. 2011 ser alltså ut som ett normalår. Det bästa året var 2010 med 212 000 kr. 2008 var inte långt ifrån med 208 000 kr. Andreas, som numera representerar Omberg och som fick spela Masters på Bro Hof i somras, har varit yrkesspelare sedan 2001 och spelat in sammanlagt 523 529 kr. Hans bästa år var 2007 med 188 830 kr. Innevarande år är prissumman 51 467 kr Sett mot dessa siffror inser man att proffstillvaron inte alltid är en dans på rosor och att det krävs en ekonomisk uppbackning av sponsorer. Jag tror jag har en aning om hur många timmar Gustav och Andreas lagt ner på driving-rangen, övningsgreen och framförallt på gymmet. Men framtiden ser onekligen intressant ut.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag. Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom

Läs mer

Med Jacob vid tangentbordet

Leta i den här bloggen