Fortsätt till huvudinnehåll

Biogas är den nya innedrogen


Stopp och belägg. Cvijeta Stojnic-Karlsson (MP) drar i handbromsen för Ödeshögs biogasprojekt. För stort, för riskfyllt och ett beslut fattat på för tunt beslutsunderlag. Ska kommunen låna upp 30 miljoner kronor krävs en ordentlig utredning och noggranna kalkyler hävdar hon och kommer att yrka återremiss vid nästa kommunfullmäktigesammanträde.

Det ligger en del i hennes argument. 30 miljoner kronor är en stor investering för en liten kommun. Det motsvarar 120 miljoner kronor för Mjölby och 750 miljoner kr för Linköping. Stojnic-Karlsson pekar på ännu en svaghet i projektet, nämligen anknytningen till en enda partner. Vad händer om potatisföretaget Ole Flensted går i putten eller flyttar sin verksamhet till annan ort? Då står kommunen där med sitt reningsverk utan annan råvara än den kommunens invånare själva åstadkommer.

Varför så bråttom, frågar hon också. Svaret är att Flensted har flera samarbetspartners som bankar på dörren. Men affärsförhandlingar under hot ger sällan bra resultat. Alla parter kan gå in i ett avtal med ärliga avsikter men förutsättningarna kan förändras över tid och då står man där med sin tvättade hals.

Svenska kommuner springer i flock. På 80-talet skulle det byggas nöjesparker med förebild i Skara sommarland, på 90-talet och en bit in på 2000-talet byggdes minirondeller i varje gatukorsning och nu är biogasframställning den nya innedrogen. I åtminstone det första fallet fick byggivern svåra ekonomiska och personliga konsekvenser för ett par västsvenska kommuner och deras ledande tjänstemän.

Kommunala affärsprojekt orsakar inga glädjekonvulsioner på börsen. Avskräckande exempel finns på närmare håll. I Ödeshög lanserades Trollehatt på 1980-talet som en året-runt-öppen nöjespark med brakkonkurs som följd. Kommunen förlorade väl inga pengar men den lokala sparbanken fick ge upp sin självständighet efter att ha förlorat mycket pengar. I Aneby fick Ekotopia ett olyckligt slut med vantarna i bordet.

För ett beslut om återremiss krävs att en tredjedel av kommunfullmäktiges ledamöter ställer sig bakom yrkandet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...
En kommentar
Läs mer

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...
Skicka en kommentar
Läs mer