Fortsätt till huvudinnehåll

Tysstnad. Tagning!


Efter att ha deltagit i två inspelningar av reklamfilm betraktar jag mig som något av en veteran bland statister. Nja, det där kan nog betraktas som en kvällstidningsvariant men det har gett inblickar i en bransch som jag tidigare bara haft en rudimentär uppfattning om. Nu ska jag förmedla mina intryck i följande punkter:

1) Branschen är befolkad av unga människor. Jeansen sitter lågt, om vi säger så.

2) Scenen är en stökig f d industri- eller kontorslokal i Norrköping. Har du tur fungerar spolningen på toaletten.

3) En inspelningsdag består till 80 procent av väntan. Arbetsdagen börjar med kaffe medan inspelningspersonalen riggar med belysning och kameravinklar i två timmar. När belysningen väl är klar går en studiolampa sönder och ytterligare en kvarts väntetid. Innan dess sminkas vi av en sminkös som bättrar på sminket i takt med att vi svettas framför lamporna. Men väntan blir inte plågsam. Vi dricker mer kaffe och försöker försiktigt luska ut vilka de övriga statisterna är.

4) När det väl är min tur är inspelningen över på 20 minuter. Tre, fyra repetitioner och lika många tagningar så är det över. Nästan. För då ska scenen spelas in igen men med en annan kameravinkel.

5) Under lunchen skvallrar vi om branschen och då spetsas mina öron. Vi får veta att Teliamannen – ni vet den är stillsamme skåningen som ständigt gör bort sig inför sina barn – inte får några jobb längre. Han kommer i flera år att förknippas med Telia. Samma öde kommer förmodligen att drabba den betydligt yngre tekniknörd som just nu finns med i alla filmer om Telenor. Branschen mår bra, kunderna står i kö men det är brist på idéer och manus.

6) Statisterna är en blandning av unga och gamla, nybörjare och erfarna. Ett par av medspelarna har jag sett i andra produktioner gjorda av andra bolag.

När inspelningen är klar så undrar man hur producenten får ihop detta till ett enhetligt budskap. Men däri ligger teamets styrka. Betänk att en reklamfilm sällan är längre än 20 sekunder men hinner berätta en story med flera snabba klipp och olika bildvinklar. En stor del av arbetet görs vid datorn. Det muntliga budskapet har en stödjande men underordnad funktion.

Till sist. Svaret på den fråga som gnagt inom dig sedan du började läsa denna text. Hur har karln fått uppdraget? Ärligt talat, jag har inte vågat fråga.

För 30 år sedan var jag statist i en inspelning av Lykkeland – filmen om Ernst Rolfs liv som gick på SVT. Huvudrollsinnehavare var operasångaren Hans Josefsson och scenen spelades in i Boxholms Folkets Park som har ett unikt 20-talsutseende i scen och salong. Även här var huvudingrediensen väntan men jag utnyttjade överflödig tid till att intervjua Josefsson. Ni anar inte hur mycket som kan gå snett med en inspelning utomhus som ska föreställa 20-tal. En moped förstörde en tagning, ett flygplan en annan. De enda som var riktigt pålitliga var brandkåren som sprutade vatten över scen och salong.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...