Fortsätt till huvudinnehåll

Med byxorna vid fotknölarna



I juni har jag varit körkortsinnehavare i 45 år och bilägare nästan lika många. Den första VW-bubblan köptes med farsans hjälp och sedan har följt Fiat 128, VW Golf, Saab 900, 2 x Opel Kadett, Suzuki och Toyota. Men det är inte om fel eller förtjänster hos dessa bilmärken dagens kria ska handla om utan hur verkstäderna förändrats när det gäller service och bemötande.

Borta är den tid när man tvingades konversera med en verkstadsägarröv medan dess ägare stod på näsan i motorrummet. Den situationen var i varje fall inte jag komfortabel med och bäddade för missförstånd.

Höjdpunkten i mina relationer med bilverkstäder var när Correns motorredaktör Gunnar Gabrielsson använde min bil för ett test med hjälp av Motormännens verkstad i Linköping för cirka 15 år sedan. Min Opel hamnade hos en verkstad på Vadstenavägen i Motala, specialiserad på Saab och Opel. M:s verkstad gick igenom bilen före och efter verkstadsbesöket för att kontrollera att fakturerade jobb verkligen utförts. Det var inte mycket som var gjort enligt regelboken. Det handlade om slarv och regelrätt fusk på ett häpnadsväckande sätt.

När Gabbe konfronterade verkstadschefen med resultatet var stämningen minst sagt besvärad. Någon trovärdig förklaring lämnades inte. Om jag minns rätt var det samma nedslående resultat på övriga verkstäder i Linköping och Mjölby. Snacka om att ertappas med byxorna vid fotknölarna. Sådan fräck och uppkäftig konsumentjournalistik förekommer tyvärr inte idag.

Jag tror att det är bättre idag. Numera är det samtal i lugn och ro ansikte mot ansikte bakom ett skrivbord och tydliga genomgångar vad som är utfört  och varför. Jag vet inte hur många skriftliga eller muntliga enkäter om bemötande och kvalitet jag svarat på när det gäller de två senaste bilarna. Med världens största riskokare tror jag att jag hittat rätt efter 44 år och jag har gett Askling Bil toppbetyg eller nästintill varje gång. Den inställningen till leverantörer av varor eller tjänster är annars inte vanlig från min sida. Bilverkstäderna har möjligen insett det kommersiella värdet av nöjda kunder som återkommer.

När jag läser igenom det senare inser jag att det låter nästan lite fjäskigt. Kanske beror min toleranta inställning till branschen att vår ekonomi blivit bättre med åren, men bilkostnaderna är fortfarande en väsentlig del av hushållsbudgeten.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom