Fortsätt till huvudinnehåll

Kristallkulan är felslipad


I journalistiken räcker det numera inte med att berätta om vad som hänt utan man ska också förutsäga vad som händer. Särskilt tydligt är detta inom sportjournalistiken men det är inte alltid bollen eller pucken studsar som experterna säger. Kristallkulan är felslipad.

Inför säsongen 2012 har Real Göteborg storsatsat och skruvat upp förväntningarna ordentligt. En av grundpelarna i detta bygge är Pontus Farnerud, en 32-årig Landskronapåg som spelat flera år i Bundesliga. Denne Farnerud är, kunde vi läsa, en hejare på att plocka upp bollar på den egna planhalvan och slå en bredsida till en lagkamrat placerad 10-15 meter högre upp i banan. För detta viktiga arbete har han en lön som vanliga knegare bara kan drömma om. Konstigt att varken Hamrén eller Lagerbäck plockat med denne superspelare i landslaget?

Ni vet hur det börjat för IFK Göteborg. Två raka torsk, noll poäng. Nu har inte Göteborg fått den välförtjänta kritiken utan domaren Martin Hansson har fått största uppmärksamheten för en feldömd hands. Trots att TV-bilderna omöjligen kan visa hur bollen tar på kroppen så är alla medier överens om att domaren gjort en tabbe. Och ställd inför pressen har han erkänt sitt misstag och gjort en pudel som annars är förbehållen politiker. Om vi gör tankexperimentet att det var en Norrköpingsback som råkat ut för en likadan felbedömning, hur hade det sett ut i tidningarna då? Jag kan garantera att rubrikerna var mindre och färre, möjligen med undantag för Corren och NT. Storstadsklubbarna lever sitt liv i massmedia, de mindre klubbarna ett annat. Eller som en redigerarkollega uttryckte en annan sida av saken för många år sedan: ”Chefredaktörer andas en tunnare luft”.

Snoka behöver inte be om ursäkt för sin trepoängare. Det är fortfarande tillåtet att ställa sig i vägen när motståndarna brassar på i straffområdet.

Eftersom jag är östgöte gläds jag åt Åtvidaberg och Norrköpings tabellposition så länge det varar. Men jag har varit med tillräckligt länge för att veta att de också kan få ett avgörande domarmisstag emot sig. 28 omgångar återstår.
Den hämningslösa optimismen i tidningarna är ett annat kapitel. Inför den första VM-kvalmatchen mot Holland var Sportbladet sanslöst optimistiska och frågan var bara hur många mål Zlatan skulle göra. Att Holland inte förlorat en tävlingsmatch på Amsterdam Arena på decennier bekymrade inte de glada gossarna på Bladet. Det är tur att läsarnas minne är kortare än skribenternas.

Det sämsta som kan hända inför EM i Ukraina är att Sverige spelar en träningslandskamp och vinner stort för då är kvällstidningarna framme och tar ut ett EM-guld i förskott. Minns när Sverige slog Finland i en betydelselös träningslandskamp med 6-0 eller liknande och sedan åkte till VM i Italien 1990. 1-2, 1-2, 1-2. Svenska landslag slår bäst ur underläge. Det är ett axiom.

Hur är det ställt på hemmaplan med den tidning som jag jobbat på i många år, Corren? Ja, det fanns en tid när alla Linköpingslag oavsett idrott vann serien i förskott men den yngre generationen sportjournalister är mer sansade. Visserligen var ju LHC ett finallag i september men det var nog F:a Helber & Hemlin som själva hissade upp flaggan i högsta masten. Och vi vet hur det gick. Där också.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...