Fortsätt till huvudinnehåll

(B)loggbok m/s Arion dag 4: Ritualer ombord




Livet ombord på ett kryssningsfartyg styrs av ritualer. Till sådana hör kapten välkomstcocktail, kaptens välkomstmiddag och kaptens avskedsmiddag. Så här går den förstnämnda till. Kapten ställer sig i main lounge, iklädd vit mässjacka och smokingfluga, varje passagerare hälsar på honom och han mumlar en hälsningsfras på engelska. Den flitige fartygsfotografen Josef plåtar hela tiden. 

Sedan håller kaparn ett kort tal och presenterar sina avdelningschefer, ett tiotal män mest portugiser. Alla är likadant klädda.

Mötet avslutas med att samtliga chefer med kapten i spetsen tågar ut sjungande ”Hej, hå, hej hå, till gruvan nu vi gå”. Somliga jobbar medan andra roar sig. m/s Arion är ingen jämlik plats. (Det där med gruvan är en produkt av skribentens fantasi, men det har ni redan räknat ut).

Kaparn och jag är lite lika. Vi saknar nämligen halsar och huvudena är som fastskruvade på axlarna. I hans fall accentueras det ytterligare av att han bär fluga. På håll ser det ut som om flugan är fäst på hakspetsen.

 Kaparn tillsammans med tre av sina närmaste män.

Jag märker att jag är lite elak mot kapten Antonio här. Han är säkert en förträfflig karl som har huvudansvaret för drygt 300 passagerare och ett 80-tal besättningsmäns säkerhet.

Kvällen avslutades med middag och en sångshow med Jessica Andersson som är understödd av en kvartett långbenta dansöser. Mycket trevligt.

Jag börjar komma in i rutinerna och sover bra hela natten. Eftersom fartyget förflyttar sig på nätterna är det spännande att vakna upp och se var vi hamnat. Blandar ihop fjordarnas namn lika fort som bartendern blandar groggar.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

Sanning i Motala är ett dåligt skämt i Mjölby

V ad ska vi ha ett stationshus från 1800-talet till? Frågan är aktuellt i Motala där min f d kollega Per Olsson köpt Motala Verkstads stationshus, granne med gamla Texas. Per köpte fastigheten förra året och hade väl då inga klara idéer vad huset ska användas till. Så fick han en förfrågan om att hyra ut till närbelägna Pizzaverkstan som är i behov av större lokaler och Per skickade in en ansökan om bygglov. I den ansökte han om ändrat användningsområde från föreningslokal till restaurang. Men han blev nekad. Ett av argumenten var att stationshuset ligger för nära spåret.   20 meters avstånd mellan restaurang och spåret i Sya. Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Caroline Unéus (M) tvår sina händer och skyller på rigid lagstiftning. Hon tycks för övrigt tro att landets lagar stiftas i Östergötland om man ska tro dagens artikel i Corren och MVT. Sista ordet är inte sagt. Enligt Corren kommer Per att skicka ett överklagande till Länsstyrelsen. Jag önskar honom lycka till. ...