Malexander
har
en köpkraft på 25,1 miljoner kr som läcker till omkringliggande orter. Bara två
av tio kr spenderas på orten. Det visar en ambitiös rapport som byalaget har
tagit fram.
Än sen då? Hur ska befolkningen kunna sätta sprätt
på pengarna när det inte ens finns en vanlig livsmedelsbutik på orten? Det är
nödvändigt att ta sig till någon av grannorterna för att handla mat, serva
bilen eller köpa den nya cykeln. Bara 250 personer bor permanent i byn även om
befolkningen fyrdubblas under sommaren.
Det är i den senare befolkningsökningen
som potentialen finns, är en av slutsatserna.
Den
här
protektionistiska inställningen känner jag igen. På 80-talet klagade dåvarande
kommunalrådet Svante Larsson över att så få lärare var bosatta i Boxholm och
att kommunen gick miste om skatteintäkter.
Jag ler igenkännande åt Correns artikel. Sedan jag
kom till Boxholm som lokalredaktör 1980 har jag skrivit om åtskilliga
framtidsgrupper och utredningar med det vällovliga syftet att utveckla Malexander
ekonomiskt och socialt. Entusiasmen har varit stor till en början men svalnat i
takt med uteblivna resultat. En av stötestenarna då – hur det är idag vet jag
inte – var att den mesta marken ägdes av en Tranåsfamilj vars intresse av att
sälja till kommunen eller andra intressenter var noll, om det nu fanns några
konkreta företagsidéer att realisera.
Men varje ny framtidsgrupp fick alltid en
uppmuntrande klapp på axeln av tidningens journalister.
Tvärtom
har
utvecklingen gått åt fel håll. Butiken har lagts ner liksom skolan och
häromåret kom signaler om att kyrkan (markägaren) vill slippa den närliggande
campingen. Det enda som har hänt är att småbåtshamnen byggts ut och
moderniserats men det lockar väl knappast fler invånare eller turister till byn
utan gynnar bara nuvarande båtägare.
Under de möten jag bevistat under årens lopp
framgick tydligt att de bofasta, sommargästerna och en tredje kategori med
sommargäster som på ålderns höst blivit fast boende, inte alltid haft samma
intressen och dragit åt samma håll. Utom när det gällt att skälla på de
styrande sossarna i Boxholm förstås.
Skolan
levde
på nådatid i många år innan nedläggningsbeslutet kom 2004 av ekonomiska skäl. Elaka
men klarsynta personer hävdade att det var framlidna kommunalrådet Eva
Karlssons fel eller förtjänst. Hennes engagemang för Malexander och dess
idrottsförening var väl känd. Hade skolan legat i Rinna hade ingen lyft ett
finger till dess försvar.
En f d arbetskamrat beskrev skolans dilemma på följande
sätt. En familj med barn i förskoleåldern flyttar till Malexander på grund av
den vackra naturen, den rena luften och den vackra sjön. Men när barnen växer
och behovet av fritidsaktiviteter ökar med skjuts än hit än dit, tröttnar
familjen och söker sig till Boxholm, Kisa eller Tranås. Att hålla sig med två
bilar ställer krav på hushållsekonomin även om huspriserna är rimliga.
Är
det ens önskvärt att Malexander utvecklas med
galleria, hamburgerrestauranger, bensinstationer och allsköns bjäfs? Förlorar
inte byn sin identitet då? Vad är det för fel på att vara en vacker
rekreationsplats för sommarstugeägare och turister?
FAKTA
Tre områden har arbetsgruppen valt att särskilt fokusera på:
1. Hemservice
2. Samköpsförening
3. Lokal pub
Dessa företagsidéer är de områden som man i första hand bör försöka
genomföra för att utveckla Malexanderbygden anser arbetsgruppen.Jag noterat att under punkt 2 finns utrymme för ett kooperativ. Comeback för Konsum?
Kommentarer
Skicka en kommentar