Fortsätt till huvudinnehåll

Catch me if you can!


Leif G W Persson är en personlig favorit. Svenska Brott är suveränt i sitt upplägg där Camilla Qvarfordt är assistent till landets ledande TV-kuf.

Därför hade jag stora förväntningar när Engelska Brott startade i onsdags med den mest klassiska av alla seriemördare, Jack the Ripper. Han tog livet av fem prostituerade kvinnor i Whitechapel augusti – november 1888. Leif G W haltar omkring i sina oborstade skor, lägger in en prilla och levererar sina teorier kring morden. Jag blir aldrig klok på om han improviserar framför kameran eller håller sig till manus.

Ett av offren var en svenska, Elisabeth Stride, född Gustafsdotter i Torslanda. Morden har givit upphov till åtskilliga böcker, filmer och teaterföreställningar. Fantasin kittlas ytterligare av att förövaren skrev brev till polisen och hånade den för oförmågan att lösa gåtan. Catch me if you can!

Av programmet får man intrycket av att polisen endast lyckats samla in en handfull fakta. Så var inte fallet. Jag har läst Donald Rumbelows Jack Uppskäraren, Fakta i målet och vet att det finns åtskilliga detaljer som inte redovisas i det halvtimmeslånga programmet. Bland annat misstänktes en halvgalen medlem av kungahuset. Programmet är för kort. 30 minuter räcker inte för att redovisa alla fakta.

Varför upphörde morden efter tre månader? Den troligaste förklaringen är att mördaren var psykiskt sjuk och tog livet av sig.

Hur som helst. Den här typen av program missar jag sällan. Mycket intressantare än konventionella underhållningsprogram vilka tråkar ut mig. Varför en fredlig person som jag har dessa böjelser kan jag inte förklara.

Jag gissar att the Yorkshire Ripper behandlas i ett kommande avsnitt. Till skillnad från Jack the Ripper hamnade Peter Sutcliffe i finkan för att låna ett av professorns vanligaste uttryck. Sutcliffe mördade 13 kvinnor, ett makabert och svårslaget rekord (?) även för att vara i England.

Kommentarer

  1. Leif G W i all ära, men den är morden som fascinerar mig. Inga fiktiva i deckarmiljö utan riktiga.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

340 år med släkten Ehrenkrona

Norra gaveln av Hulterstad. Hulterstads takstolar fullkomligt bågnar av Ehrenkronska släkttraditioner. Sammanlagt 340 år har 13 generationer styrt på gården och den nuvarande ägaren Carl-Erik Ehrenkrona (f-49) är den sjunde generationen i obruten följd. Den har aldrig varit ute till försäljning på den fria marknaden utan vandrat vidare genom arv och släktförbindelser. En feodal tradition utan motstycke i Mjölbytrakten. På övre våningen av Hulterstad hänger porträtt på samtliga ägare med hustrur från generalen Jakob Burensköld till och med överstelöjtnanten Carl Erik Hjalmar Ehrenkrona. Andra kända adelssläkter i annalerna är Gyldenklou, Burensköld och von Schwerin. Den förste Ehrenkrona som bodde på Hulterstad var hovstallmästare Erik Philip Gammal Ehrenkrona. Han tillträdde 1781. Han var brorson till riksrådet Karl Gustaf Gammal Ehrenkrona som var gift med Ulrika von Schwerin. Hulterstad ligger några kilometer söder om Mjölby i Svartåns dalgång mellan ån och ...

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindsk...