Fortsätt till huvudinnehåll

Han heter Alexander



Treåringen är öppen, nyfiken och vetgirig. Han står tätt intill mormor när hon lagar födelsedagsmiddag. Handen på mormors rygg; vad är det, varför gör du så och tycker morfar om det här? Han prövar att vispa moset efter viss tvekan för han tycker inte om det höga ljudet.
”Vad gör du nu, frågar han mormor.”
”Jag ska steka kött.”
”Vad många köttar. Men potatisen (Hasselbackare) tycker jag inte om. Den är smutsig”.

Med jämna mellanrum lämnar han köket för att kolla vad mamma och pappa, Mats, Linda, Agnes och morfar har för sig. Morfar får inte somna framför teven.

Hoppas han behåller denna nyfikenhet och upptäckarglädje när han börjar skolan om några år. Annars vill han helst efterlikna pappa. Han bär snickarbyxor och dito bälte med hammare i hällan och en gul plasthjälm. Han frågar dagisfröken hur många cirkelsågar och sticksågar hon äger. Vad hon än svarar har pappa fler. Tillsammans med morfar går han igenom Youtubes utbud av stora och små hjullastare, caterpillar och grävskopor. När han får en tumstock bryter han av den i varje led. Varför, frågar vi? ”Ja, men då har jag fler stockar”, svarar han med treåringens självklara logik. Alla mått är 67.

När han är på besök i Mjölby inspekterar han bärgningsbilarna. Han är snabb som en iller och morfar är på helspänn vid promenaden på den starkt trafikerade Kungsvägen.

Han charmar alla vuxna han möter. Vi, hans morföräldrar, jämför med modern i samma ålder och hittar stora likheter. Men vi är ju inga objektiva observatörer.

Han heter Alexander. Vi älskar honom gränslöst.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Nepotism var ordet sa Bill

Nepotism var ordet sa Bill. Nepotism var ordet sa Bull. Ni känner alla igen Gösta Knutssons kommenterande katter i Pelle Svanlös. För nepotism är vad det handlar om när utbildningsförvaltningens chef Ingela Appelsved ger jobb och kontrakt åt sin 24-årige son. Hon tycks ha förväxlat sin roll som mor och förvaltningschef. När hon intervjuas i Corren och säger ”att då får han väl chansen då” låter det som detta vore ett beslut fattat efter familjeråd kring köksbordet där hemma. Men Ingela Appelsved är faktiskt chef för en förvaltning med en budget på 138 miljoner kronor (12,6 procent av kommunens totala budget) och då måste skattebetalarna förvänta sig bättre omdöme. Radio Östergötland intervjuade igår utbildningsnämndens ordförande Christina Knutsson © som kom till Appelsveds försvar. Det var inget övertygande sådant. Christina anser att handläggningen varit transparent och ordentlig. Transparent? Ja, det är knappast kommunen som åstadkommit denna transparens eftersom varken ...
Skicka en kommentar
Läs mer

Mera kulor i klubbkassan

P å söndag spelar Mjölby Hockey en viktig kvalmatch mot Kalmar på hemmaplan. Hallen har under sina 30 år haft flera olika namn men heter numera Toyota Material Handling Arena, döpt efter ortens största tillverkningsföretag När började små och stora idrottsföreningar sälja ut namnen på sina anläggningar? Någon som minns när Idrottsparkar och - vallar fick mer eller mindre svårbegripliga namn hämtade från skiftande branscher? Idrottsparken i Norrköping heter numera Östgötaporten men det är bara C Mores kommentatorer som säger så. 80 procent av surbullarna säger Parken eller Nya Parken. Den stora hockeyarenan har redan hunnit byta namn en gång och heter Saab Arena. Vi får se när det är dags för namnbyte igen. På sätt och vis är det två olika världar som möts. När Östgötaporten och IFK höll gemensam presskonferens för att presentera namnbytet fick fastighetsbolagets marknadschef bokstavera namnet för journalisterna. Toyota Material Handling Arena går att identif...
Skicka en kommentar
Läs mer

En gravsten i Vadstena

  I alla officiella handlingar stavas namnet Kroeger men på gravstenen stavas det Kreuger. En oansenlig gravsten på Vadstena kyrkogård. Märkt av tidens tand och utan utsmyckningar. Här vilar stoftet av en man vars livsöde måste vara ett av det förra seklets märkligaste. Vadstenabon Bengt-Arne Gustavsson har skrivit en intressant bok om mannen som tillbringade 57 av sitt 92 år långa liv på olika institutioner varav de sista 27 på Birgittas sjukhus. Johannes Kroeger var den siste i Sverige att dömas till döden för mord 1918. Sommaren 1972 träffade jag honom tillsammans med Ulf Holmertz för Östgöta-Bladets räkning. Det var ingen journalistisk bragd utan följden av att Aftonbladets radarpar Ebba von Essen och Kai Rehn gjorde ett mittuppslag på honom. Kroeger var 90 år gammal och yttrade inte ett ord. Hans specielle vårdare, Borrud tror jag hans namn var, berättade att de tillbringade dagarna mest med att spela schack. Mellan dem rådde ett grundmurat förtroende...
2 kommentarer
Läs mer