Fortsätt till huvudinnehåll

Två giganter i TV-studion



Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen: Veckans brott med Leif G W Persson är svensk televisions bästa program. Redaktionen tycks ha ett oändligt material att ösa ur och inget program är det andra likt. Den här gången hade redaktionen lyckats få dit Jan Guillou och programledaren Camilla Kvartofts förtjusning över att ha två sådana publicistiska giganter i studion var påtaglig.

De f d parhästarna skrockade glatt när de fick ventilera minnen från förr. Deras vägar korsades för första gången på 1970-talet. Guillou som ung, hungrig reporter på Fib-Aktuellt och Persson som rådgivare åt rikspolischefen. Persson befann sig i gränslandet mellan myndigheten och journalistiken på 70-talet. Journalisterna kallade honom Röda Läcket på grund av hans vana att läcka nyheter.

Guillou berättade hur det gick till när han och en annan journalistlegend, Arne Lemberg, skrev om trippelmordet i Handen i januari 1967. Eftersom Fibban var en veckotidning gällde det att hitta en annan vinkel än morgon- och kvällspressen. Lösningen var att ge sig ut på stan och köpa en kpist vilket lyckades.
”50 procent av artikeln var fakta, 50 procent var fejk, sa Guillou och tillade att han och Lemberg tillbringade mycket tid på Tennstopet. Den senare var för övrigt en mycket kreativ journalist tillade Persson med en blinkning.

Finns det en risk att kriminaljournalistiken blir cynisk, frågade Kvartoft.
”Javisst, svarade de gamla hannarna med en mun. Det finns bra mord och dåliga mord. Ett dåligt mord är en uppgörelse i en fyllekvart medan ett bra mord är den vackra studentskan som försvinner i midsommarnatten.” Med ”bra” menas i detta fall ett spaningsmord som säljer lösnummer.

Poliser och journalister har en likartad syn på vad som är ett bra eller dåligt mord. Ett ”fyllekvartsmord” utreds och lagförs enligt regelboken men ett spaningsmord engagerar till 110 procent. Stämningen bland poliserna påminner då om stämningen i ett fotbollslags omklädningsrum inför en viktig match. Persson erkände att han reagerar likadant.

Arne Lemberg (1941-1979) är en av få svenska journalister som dött i tjänsten. Han var våren 1979 utsänd av Expressen för att bevaka inbördeskriget i Uganda när han mördades tillsammans med Svenska Dagbladets Karl Bergman. Även två tyska journalister avrättades vid samma tillfälle. Mytbildningen och historierna om den äventyrlige Arne Lemberg är stor. Redan som tonåring visade han framfötterna när han hemma i Öregrund stal faderns bil och körde till Paris tillsammans med en kompis och var borta i tre veckor.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd
Skicka en kommentar
Läs mer

Mordet på Lagmansgatan

Det var i fönstret närmast dörren knivmannen tog sig in. S omliga händelser i vardagslunken för en tidningsreporter etsar sig fast i minnet. Som det mord som inträffade på Lagmansgatan i Mjölby för drygt 30 år sedan. Mordet ägde rum en ljummen torsdagskväll i september 1983 i ett hus granne med Vasaskolan. En medelålders kvinna och hennes manliga sällskap tittade på Sportnytt och fyllde i veckans V 65-kupong. Vardagsfriden bröts när en man klättrade in genom det halvöppna, lågt belägna fönstret beväpnad med en brödkniv. Kvinnan och mannen flydde ut på gården där kvinnan blev upphunnen och nerstucken med flera knivhugg. Hennes sällskap flydde åt ett annat håll och larmade polisen. Kvinnan förblödde av sina skador. Knivmannen och kvinnan hade tidigare haft en relation men kvinnan hade avbrutit förhållandet, okänt av vilket skäl. Det blev inget spaningsmord utan polisen grep mannen vid Svartån i centrala Mjölby ett par timmar senare. Han hade på sig något som verkade
Skicka en kommentar
Läs mer

Vifolkavallen förblir Vifolkavallen?

För två år sedan gjorde Mjölby AI en förfrågan hos Kultur- och fritidsnämnden om möjligheten satt sälja arenanamnet till en kommersiell sponsor. Nämnden var positiv till detta men ställde upp en rad villkor, bland annat att Vifolkavallsområdet inte fick försvinna som begrepp i stadsbilden. Enligt förvaltningschefen Ulf Johansson har inte MAI hört av sig sedan dess och han förmodar att ärendet runnit ut i sanden. Så är det inte riktigt om man ska tro MAI:s ordförande Sven Montelius. Han svarar så här på ett mejl: ”Vi är väldigt glada och tacksamma över att ha fått möjligheten till detta och vi har under arbetat för att få till detta. Vi har ännu inte lyckats men var nu i vår nära att knyta ihop säcken med en partner. Som du förstår så är det inte vilken partner som helst som kan ta sig an den nivå av partnerskap som vi tänker oss med att sälja arenanamnet, det handlar även mycket om timing och att arbeta in konceptet under en längre tid. Vi är fortsatt optimistiska och tror att vi kom
Skicka en kommentar
Läs mer