Jag har skrivit det
förr och jag skriver det igen: Veckans brott med Leif G W Persson är svensk
televisions bästa program. Redaktionen tycks ha ett oändligt material att ösa ur och inget program är det andra likt. Den här gången hade redaktionen lyckats få dit Jan
Guillou och programledaren Camilla Kvartofts förtjusning över att ha två sådana
publicistiska giganter i studion var påtaglig.
De f d parhästarna skrockade glatt när de fick ventilera
minnen från förr. Deras vägar korsades för första gången på 1970-talet. Guillou
som ung, hungrig reporter på Fib-Aktuellt och Persson som rådgivare åt
rikspolischefen. Persson befann sig i gränslandet mellan myndigheten och
journalistiken på 70-talet. Journalisterna kallade honom Röda Läcket på grund
av hans vana att läcka nyheter.
Guillou berättade
hur det gick till när han och en annan journalistlegend, Arne Lemberg, skrev om
trippelmordet i Handen i januari 1967. Eftersom Fibban var en veckotidning
gällde det att hitta en annan vinkel än morgon- och kvällspressen. Lösningen
var att ge sig ut på stan och köpa en kpist vilket lyckades.
”50 procent av artikeln var fakta, 50 procent var fejk, sa
Guillou och tillade att han och Lemberg tillbringade mycket tid på Tennstopet.
Den senare var för övrigt en mycket kreativ journalist tillade Persson med en
blinkning.
Finns det en risk att
kriminaljournalistiken blir cynisk, frågade Kvartoft.
”Javisst, svarade
de gamla hannarna med en mun. Det finns bra mord och dåliga mord. Ett dåligt
mord är en uppgörelse i en fyllekvart medan ett bra mord är den vackra studentskan
som försvinner i midsommarnatten.” Med ”bra” menas i detta fall ett
spaningsmord som säljer lösnummer.
Poliser och journalister har en likartad syn på vad som är
ett bra eller dåligt mord. Ett ”fyllekvartsmord” utreds och lagförs enligt
regelboken men ett spaningsmord engagerar till 110 procent. Stämningen bland
poliserna påminner då om stämningen i ett fotbollslags omklädningsrum inför en
viktig match. Persson erkände att han reagerar likadant.
Arne Lemberg (1941-1979)
är en av få svenska journalister som dött i tjänsten. Han var våren 1979 utsänd
av Expressen för att bevaka inbördeskriget i Uganda när han mördades
tillsammans med Svenska Dagbladets Karl Bergman. Även två tyska journalister
avrättades vid samma tillfälle. Mytbildningen och historierna om den äventyrlige
Arne Lemberg är stor. Redan som tonåring visade han framfötterna när han hemma
i Öregrund stal faderns bil och körde till Paris tillsammans med en kompis och
var borta i tre veckor.
Kommentarer
Skicka en kommentar