Fortsätt till huvudinnehåll

A lame duck



Vadstena må vara en idyll med slott, klosterkyrka, strandpromenad och massor av turister men politiken är lika brutal som på riksplanet. Med risk för att strö salt i såren kan jag inte låta bli att kommentera Jan Sundströms(M) avhopp från posten som kommunstyrelsens ordförande efter bara tre år.

När han intervjuas anger han tre skäl till att han lämnar sin post. 1) Oenighet i det egna partiet. 2) Olydiga kamrater i alliansen. 3) En vresig opposition som inte ställde upp på breda lösningar. Ursäkta men när blev det oppositionens främsta uppgift att hålla kommunalrådet på gott humör?

Jan Sundströms start som kommunstyrelsens ordförande blev inte bra. Han fick mothugg av den egna gruppen när han vid första fullmäktigemötet föreslog att centerns, folkpartiets och kristdemokraternas gruppledare skulle få titeln vice kommunalråd. Partikamraterna såg till att sänka hans förslag. Han hade tydligen glömt att förankra förslaget i sitt eget parti.

Det såg jag som ett utslag av Sundströms relativa orutin. Men tre år senare var det dags igen. Han gick då fram med ett förslag om vindkraftsetablering norr om Tåkern som röstades ner med siffrorna 18-8  (sex ledamöter avstod). Att gå till fullmäktige med ett så bräckligt underlag verkar konstigt. Det måste höra till politikens grunder att skaffa sig en majoritet för sitt förslag annars avstår man. Jag har under de 30 år jag följt lokalpolitiken i fyra Östgötakommuner aldrig varit med om att ett ks-förslag fått stryk med tio bollar.

Sundström avser att sitta mandatperioden ut.  Han blir under året som återstår vad amerikanernas brukar kalla a lame duck. I intervjun säger han också att han längtar efter att säga vad han verkligen tycker i vissa frågor. Jaha, och vem lyssnar på en privatperson?

Vet inte vem som kommer efter Sundström. Men jag minns att Daniel Nord hade höga ambitioner under Mjölbytiden.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.