A lame duck

Vadstena må vara en idyll med slott, klosterkyrka, strandpromenad och massor av turister men politiken är lika brutal som på riksplanet. Med risk för att strö salt i såren kan jag inte låta bli att kommentera Jan Sundströms(M) avhopp från posten som kommunstyrelsens ordförande efter bara tre år.

När han intervjuas anger han tre skäl till att han lämnar sin post. 1) Oenighet i det egna partiet. 2) Olydiga kamrater i alliansen. 3) En vresig opposition som inte ställde upp på breda lösningar. Ursäkta men när blev det oppositionens främsta uppgift att hålla kommunalrådet på gott humör?

Jan Sundströms start som kommunstyrelsens ordförande blev inte bra. Han fick mothugg av den egna gruppen när han vid första fullmäktigemötet föreslog att centerns, folkpartiets och kristdemokraternas gruppledare skulle få titeln vice kommunalråd. Partikamraterna såg till att sänka hans förslag. Han hade tydligen glömt att förankra förslaget i sitt eget parti.

Det såg jag som ett utslag av Sundströms relativa orutin. Men tre år senare var det dags igen. Han gick då fram med ett förslag om vindkraftsetablering norr om Tåkern som röstades ner med siffrorna 18-8  (sex ledamöter avstod). Att gå till fullmäktige med ett så bräckligt underlag verkar konstigt. Det måste höra till politikens grunder att skaffa sig en majoritet för sitt förslag annars avstår man. Jag har under de 30 år jag följt lokalpolitiken i fyra Östgötakommuner aldrig varit med om att ett ks-förslag fått stryk med tio bollar.

Sundström avser att sitta mandatperioden ut.  Han blir under året som återstår vad amerikanernas brukar kalla a lame duck. I intervjun säger han också att han längtar efter att säga vad han verkligen tycker i vissa frågor. Jaha, och vem lyssnar på en privatperson?

Vet inte vem som kommer efter Sundström. Men jag minns att Daniel Nord hade höga ambitioner under Mjölbytiden.