Fortsätt till huvudinnehåll

En politiskt inkorrekt dansk?





Det talas mycket om det svenska deckarundret men frågan är om inte dansken Jussi Adler-Olsen är Nordens mest spännande DAST-författare för tillfället. Visst är det lätt att ta till överord efter att ha läst Marcoeffekten men Adler-Olsen är definitivt av de vassaste författarna i Norden.

Den egensinnige kommissarien Carl Mörck och hans udda assistenter Assad och Rose tar ut svängarna ordentligt i ett Köpenhamn fullt av tjuvar, knarkare, langare samt banditer i överklassen av det slag som brukar kallas ekobrottslingar. Samtidigt får man en utförlig guidning på stora och små gator i den danska huvudstaden där jakten på den 15-årige avhopparen Marco pågår dygnet runt.

Jussi Adler-Olsen väjer inte för det politiskt inkorrekta. En romsk klan som livnär sig på tiggeri, ficktjuveri, inbrott och grövre våldsbrott spelar en central roll i berättelsen liksom statstjänstemän med kontroll över biståndspengar, bankdirektörer och inhyrda afrikanska mördare. Han använder till och med orden negrer och zigenare. Kanske är den politiska debatten i Danmark av annan karaktär än i Sverige. Hans personteckningar saknar inte komiska inslag och beskrivningarna av kulturkrockarna mellan danskt och utländskt är dråpliga.

Författaren kan verkligen konsten att driva flera parallella intriger framåt för att sedan knyta ihop trådarna i en trovärdig final. Och räkna med att upplösningen är både utdragen och våldsam.

Gillar du DAST ska du inte missa Jussi Adler-Olsen för några timmars givande avkoppling.

Författaren har också givit ut Alfabethuset 2001, Kvinnan i rummet 2011, Fasanjägarna 2011, Flaskpost från P 2011 och Journal 64 2012.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

De okända miljardärerna på slätten

Bakom denna oansenliga fasad döljer sig ett av länets med välmående bolag.   Cloetta, Biltema och Saab är välkända i Östergötland. Men kännedomen om Runsvengruppen i Skänninge som äger varuhuskedjan ÖoB är mindre. Trots att koncernen är en veritabel pengamaskin för sina ägare. ÖoB säljer livsmedel, husgeråd, verktyg, penslar och trädgårdsredskap för nästan fyra miljarder kr per år. Den butik som inom kort öppnas i Linköping blir den hundrade i ordningen. Runsvengruppen och Biltema har två saker gemensamt. De är inte börsnoterade och håller en låg profil gentemot massmedia. Biltema fyller 50 i år och jubileumsartikeln i Corren skrevs utan att Sten-Åke Lindholm uttalade sig överhuvudtaget. Även Runsvens ägare håller distansen till medierna. Delvis beroende på en 30 år gammal historia när polisen gjorde en gryningsräd mot bolagets huvudkontor och beslagtog bokföringshandlingar för att företaget var misstänkt för varusmuggling. Påslakan hade deklarerats som vindskydd

"Bitterhet är inte min grej"

  J ohan Birath lämnar politiken definitivt den 1 mars. På lördagen avsade han sig samtliga uppdrag för socialdemokraterna. Johan har haft ledande uppdrag för sitt parti i många år och bland människor i och utanför Boxholm sågs han som Britt-Marie Johanssons självklara efterträdare, men en medlemsomröstning i partiet röstade fram Claes Sjökvist, kultursekreterare i Tranås, som partiets främsta företrädare. Valresultate t ställde all planering på ända och fick till följd av Britt-Marie Johansson sköt upp sin planerade pensionering i somras. Men nu har alltså Johan nått vägs ände åtminstone vad partipolitiken beträffar. Johan Birath har en spännande bakgrund. Började som valsverksarbetare, vidareutbildade sig till lärare och forskare. Han har skrivit såväl skönlitterära verk som flammande protestartiklar mot ysteriets nedläggning och är flitigt anlitad som föredragshållare i historia. De östgötska bibliotek, församlingshem och bygdegårdar, som inte haft besök av Johan, är lätt rä

"Åk till Linköping - skit i Mjölby"

                                                                             Användbar till mycket. K ommunal marknadsföring är inte lätt särskilt inte som orten ifråga inte har något att visa upp. Ett av de mer udda inslagen i min journalisttillvaro i Mjölby var kampanjen ”Åk till Linköping – skit i Mjölby”. Och den historien från 1982 är värd att berätta. En av de anställda på fritidskontoret ansåg att Mjölby hamnat i bakvatten när det gällde jakten på turister i konkurrens med övriga kommuner i västra länsdelen. Hans tankegång var inte originell men klarsynt. Ett stort antal resenärer passerade genom kommunen på E 4 och denna mäktiga potential utnyttjades inte. Vi måste hitta ett sätt att få åtminstone tio procent av de förbipasserande att stanna till. Vilka är de mest grundläggande behoven hos förare och passagerare? Jo, alla blir nödiga förr eller senare. Särskilt om man färdats 35 mil.   Ett utedass med vidhängande informationstavlor byggdes i Väderstad. Sagt och gjort.